att snyfta. Goda och oemsinta maenniskor fa inte unna honom
en stunds lisa. Da blir han foeraktad. Han maste hatas foer att hedras.
Na, han aer laeraktig, kung Valdemar. Han skall snart bli, som ni begaera
foer att i froejd fa hata honom. Spela, Gistre Haerjanson, pa de sproedaste
straengarna, de vassaste, de straengarna, som barnet i var sjael grater
med!

Jutta stod aennu vid vaeggen i svalgangen, och den foerskraemda gossen
klaengde sig fast om hennes arm. Glimma hade ocksa kommit ut. Hon sag
nyfiket pa den forna nunnan och gungade pa foten i takt med
straengaspelet.

--Jag kaenner igen dina klaeder, jungfru, sade hon. De aero mina. Behall
dem. Och tag dem med dig till ett minne av Glimma.

Sedan sprang hon glatt tillbaka in bland de manga vaxljusen.

Jutta kaende, att en uppstraeckt hand soekte hennes mellan spjaelorna pa
raeckverket.

--Gud skall foerlata dig, stackars arma, liksom en gang ocksa honom,
hoerdes aerkebiskop Fulcos fasta roest. Men din plats aer inte haer. I afton
aer det gott om sadlade haestar, och jag skall taga nagra bevaepnade karlar
med mig och foer saekerhetens skull sjaelv foelja dig det foersta stycket.
Vart vill du haen?

--Helst till min olyckliga syster, svarade hon och gick ned till honom
utan att slaeppa gossen.

Haestarna buro snart alla tre oever den stenlagda vaeg, som ledde till
kungshuset pa aengen vid Oestra Aros. Ingen av dem talade, men de maste
rida foersiktigt och langsamt foer moerkrets skull och lita pa haestarna.

Hon mindes, hur tidigt den makliga drottningen foerr brukade soeka sig
till sovstugan, men fast det var mycket sent, gingo aennu alla
spinnrockarna. Naer hon kom i salsdoerren, tvaerstannade den mittersta
spinnrocken, sedan aennu en och slutligen alla. Drottningen, som satt pa
mittbaenken, slaeppte spinngarnet i knaeet och hukade sig foer att se
baettre. Det var en gammal kvinna med stora drag och troetta oegon.

--Vem star i doerren? fragade hon.

--Din fallna syster.

--Min fallna syster baer en nunnas draekt och aer i kloster.

--Jag var inte vaerdig de vita klaederna.

--Saekert inte.

--Min tanke gick tillbaka hit.

--Vem soeker du?

--Dig, syster, foer att kyssa din klaenningsfall och bedja dig foerlata och
gloemma.

--Och vems aer gossen?

--Mitt barn, som haedanefter foeljer mig.

Drottningen lade handen pa spinnrocken foer att ater saetta den i gang.
Men da kaende hon, att manga vintrars stickande stjaernljus hade skinit in
i hen