och lagman Algots hela
slaekt aer med honom. Frikostig som han aer, var broder, har han lovat oear
och landskap, om han far utlaendsk hjaelp.

--Var skall han saettas in?

--Han oenskar att fa gaesta pa Nykoepingshus. Jag taenker, att det blir ett
mangarigt vaerdskap foer mig. Tornkammardoerren aer av jaern. Raeck brevet nu
at haerolden och lat honom laesa upp det. Sjaelv tar jag nagra svenner med
mig och rider helst i natt en annan vaeg, daer det aer tomt pa folk och
stilla.

20.

Midsommarsolen gassade oever Stockholms torvtak och vaeldiga borgtorn. Pa
en liten trang gard, som knappt var stoerre aen en skaemma men aenda hade
rum foer ett koersbaerstraed med en fagelbur, satt Gistre Haerjanson och
sydde skor. Hans Yrsa-lill stod i portvalvet vid ett bord och skar roett
fodertyg. Huset lag intill stadsmuren, och kvarnhjulens dunk hoerdes fran
stroemmen utanfoer. Genom porten syntes de oeversta bjoerkruskorna pa
byggstaellningarna kring den halvfullbordade kyrkan at Sankt Nikolaus.

Yrsa-lill hade blivit mer undersaetsig, och i sin snygga och prydsamma
vadmal hade hon ett tycke av vaelfoersoerjd borgarhustru.

--Vila dig en stund, kaera husbonde, och kom hit och se, bad hon. Nu
vaenda alla riddarna och fruarna tillbaka fran klosterinvigningen.

--Magnus hoell ord. Sankta Klara har fatt grundstenen under sitt hus.

--Sa det myllrar av folk! Varfoer ropar bonden, som star daer och prutar,
efter skoskadarna och vakten?

--Gesaellerna hade vael taerningarna framme. Det blir att sova i stocken.
Det aer lag pa det.

--Nej, det aer sjaelva maestaren, han hytter at.

--Foersoeker nagon saelja dyrare aen tillstatt aer, gripes han som tjuv. Det
aer lag pa det. Och skriver nagon lekare nu i bly eller laeser
besvaerjelser, da blir det hugg och haengning och torv och tjaera. Kung
Magnus blev botad den gangen pa galgbacken.

Hon gick fram och stroek honom oever pannan.

--Den tiden aer foerbi da du sysslade med sadant. Du har blivit sa fagert
slaetkammad och klippt som en predikare. Och det aer du ju ocksa.

--Vore jag ocksa vaelbestaelld gesaell! Men det kan jag aldrig bli,
vanboerding som jag aer. Varken gesaell eller maestare. Det aer lag pa det.
Finge jag atminstone sitta goemd med mitt hantverk i en stuga pa landet,
men det far jag heller inte. Det aer lag pa det. Haer skall jag arbeta i
smyg, som om jag gjorde nagot ont, och om natten baera mina skor till
maestaren. Och farligt aer det foer honom att koe