The Project Gutenberg EBook of Folkungatraedet, by Verner von Heidenstam
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Folkungatraedet
Author: Verner von Heidenstam
Release Date: September 4, 2004 [EBook #13371]
Language: Swedish
Character set encoding: ASCII
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FOLKUNGATRAeDET ***
Produced by PG Distributed Proofreaders.
VERNER VON HEIDENSTAM
FOLKUNGATRAeDET
_Folke Filbyter_
1.
Hur dvaergarna laemnade fran sig hornet Manegarm och hur ett froe goemdes i
mullen, innan ett stort traed kunde vaexa, det skall haer beskrivas. Haer
skall beraettas om en slaekt, som vann hoegsta aera och sedan sparloest
sopades fran jorden. Vad de maektiga av denna aett taenkte om sina
guldkronor, naer deras livsdagar stupade som kalla och slippriga
trappsteg ned till helvetet, och de olyckliga och oemkade om sina
fjaettrar, det skall ocksa bli sagt. Ma de, som vilja veta det, lyssna.
Ingenting skall bli foertegat. Ooeverskadliga avstand breda sig mellan dem
och oss, men alla maenniskooeden susa under fingrarna pa samma
spinnerskor.
Pa landets oestra kuster kroekte sig en havsvik djupt in mellan klipporna.
En skoeldmoe hade daer blivit gravsatt pa sin stol, i full haerbonad med
spjutet mot axeln. Hoegen var den vaeldigaste i nejden och syntes langt
fran yttersjoen till ett maerke foer de seglande.
Manga minnesstenar voro ocksa resta pa stranden, nagra ohuggna och
mossiga, andra ristade med runor. Ingen vaeg ledde dit, och det var langt
till nagon koepstad eller gard. Under vintertiden syntes saellan nagra
spar efter maenniskor, fast aenda till trettio skepp kunde sta uppdragna i
snoen, vael oevertjaellade med naever och granris. Foerst efter Goeje manad,
naer det varade, kommo vikingarna ned fran bygderna. De foerde da med sig
verktyg och timmer pa sina kaelkar och atfoeljdes av en maengd saeljare, som
reste sina vadmalstaelt i en rundel omkring skoeldmoens hoeg. Under nagra
veckor radde daer nu samma liv som vid en tingsstad. Yxorna hoeggo och
tjaergrytorna kokade, aenda till dess skeppen blevo satta i vattnet och
gingo till havs. Sedan lag snart trakten ater lika oevergiven.
En gang pa senhoesten kom ett hart vaeder fran sjoen. Masa
|