fattiga. Om ocksa er gard, naest min, har de stoersta
aegorna, sa aero ni aenda fattiga, fattiga!

Den aeldre brodern taenkte sig foer laenge. Sedan sade han:

--Jag kan inte giva min yngre broder raett. Naer tva unga flytta ihop bara
foer sitt tyckes skull, ha de inte mycket att bygga pa. Kaerleken aer ett
mjoed, som snart surnar, men ett klokt och rikligt avtal ger nagot att
gemensamt akta om. Aero de ocksa i boerjan kalla i sinnet, maerka de med
tiden de goda sidorna hos varann, och da glaedjas de daerat och bli noejda.
Daerfoer skola aldrig de unga sjaelva sysselsaetta sig med sitt gifte utan
oeverlata den angelaegenheten at andra, som se klart och lugnt och staella
allt till det baesta. Kaera syster, jag kan en gammal visa. Gifte av
kaerlek, det blir sorg, men gifte av klokhet, det blir froejd i borg.

Folke Filbyter ljusnade upp och gjorde sig i ordning att ater saetta sig.

--Holmdis, daer kan du sjaelv hoera, sade han. Din aeldre bror har aervt Ulv
Ulvssons foersiktiga klokhet.

--Vael om sa vore, fortsatte den aeldre brodern, men aennu har jag inte
talat till slut, granne. Det aer sant vad du saeger, att vi Ulvungar aero
fattiga vid sidan av dig. Naest din gard aer var den, som har de stoersta
aegorna, men det vaexer inte guld och silver i skogar och kaerr--annat aer
naer du gar foerbi med ett hal i saecken. Nog bruka vi broeder annars om
somrarna ligga i vaesterviking, men daer ha vi mest fatt handskas med jaern
och saellan med andra metaller. Vi ha foeljaktligen skael att lyssna pa
ditt anbud men fa daerfoer inte gloemma det enda raetta svaret. Och nu
vaender jag mig till dig, Ulv Ulvsson, min fader och husbonde. Illa hoeves
det oss, vi som aero av gammal lagmansaett, att knyta foerbund med
Folketuna. Guld nar langt, men inte laengst. Fran Folketuna kommer aldrig
nagon son, som med makt och anseende kan bli var broder och glimma som
ditt svaerd i din alderdom. Ur ett foerskaemt froe vaexer intet traed. Kan du
taenka dig Folke Filbyter som stamfader till en maektig aett? Folketuna aer
en foeraktad gard, uppfoerd av en fraemling, om vilken vi inte veta annat
aen ont. Ma han gifta ihop sin son med traelfolk eller finnfolk. Det
anstar den, som efter en mansalder skall ligga gloemd utan minnessten. Vi
tro, att du menade vael, fader, da du fick din olyckliga tanke pa denna
sak, men frimodigt saeger jag dig, att i den stunden svek dig din vanliga
foertaenksamhet. Tiden star molnig och hotande, det aer sant, men a