estan skoet han honom framfoer sig mot doerren.

--Annars har du alltid en sadan bradska, Jakob. Vad goer det, om saecken
inte blir sa vael ihopknuten. Ser du inte, att nu slutar haesten att beta?
Han lyfter huvudet och boerjar klippa med oeronen. Rid fort, fort, foer
mitt barns skull!

--Hur kan du tro, att en sa liten en skulle tala att rida fort! sade den
nye fosterfadern. Nej, langsamt och i gaende fa vi nog vackert leta oss
fram. I dag far jag laera mig talamod, och det kan vara nyttigt. Men jag
skall taga en annan vaeg aen den vanliga, det kan du lita pa. Jag skall
vika av inat ljungen. Daer kan ingen se nagra spar, ifall vi bli
eftersatta. Och visst bli vi eftersatta. Laenge kan det ju knappast toeva,
innan husbonden aer tillbaka. Da blir det en svar stund, Ingevald. Goem
dig undan inne i tjaellet och blunda och bed.

Naer han hade kraengt sig upp oever haestryggen med sin laetta boerda,
borrade han sin blick i den bruna molntapp, som stod framfoer solen.

--Lat undret ske! viskade han med stigande vaerme. Det kan uppenbara sig,
naer timmen aer inne, sa sakta och stilla som en ros oeppnar sig. Fast jag
ingen spaman aer, hoer jag, att en roest svarar mig. Det skall ske, saeger
roesten, om det en gang foeds en aettling av detta gossebarn, som aelskar en
vaxdroppe mer aen en paerla.

Han var sa upptagen av sin boen och sina tankar, att han gloemde att nicka
till avsked at Ingevald. I langsamt gaende red han genom grinden och vek
in under ekarna, och hela tiden styrde han haesten med grimskaftet.

Spejaren i det naermaste traedet hade somnat, och vakterna i skogsbrynet
plockade baer. Foerst naer Jakob laengesedan var foersvunnen, knoet Folke
Filbyter toemmarna om plogstyret och vaende sig om. En vipa hade hela
tiden under arbetet hoppat framfoer haestarna, och han hade gatt och sett
pa henne och undrat pa hennes mod. Nu var hon bortflugen, och hans
foersta tanke var att lyssna, om ej barnet aennu skrek efter honom inifran
stugan. Visserligen oevertygade han sig om, att allt var tyst, men en
obestaemd oro hade redan smugit sig in i hela hans kropp och han skyndade
sig med korta och bestaemda steg oever gardsvallen. Ploetsligt kom han
ihag, att Jakob var daer och att han skulle bestraffas, ifall han icke
fatt nagon makt oever Ingevald. Han ropade daerfoer till bryten och
traelarna att ocksa komma med.

Haengvaggan var det foersta, som han letade efter med sina oegon redan
langt utanfoer doerren. Men det var skumm