rs
gard blir det sin egen olycka. Daerfoer skall du halla ditt loefte, Jakob,
och nu genast taga barnet med dig ur roevarkulan.

--Ingenting oenskar jag hoegre, och jag skall doelja det sa vael foer
vaerlden, att aldrig nagon skall hitta goemstaellet. Nu gar jag till
stallet foer att utvaelja en stark haest.

--Men du far inte ga rakt fram oever gardsvallen, Jakob. Betaenk, att foer
min far finns ingenting i hela livet sa kaert som just det barnet. En
obegriplig gata aer allt omkring oss, Jakob. Vem droemde vael, att han
kunde faesta sig vid en levande varelse! Smyg dig utefter vaeggen, sa att
ingen maerker dig.

--Ack, du vet inte, hur man far tillit och medgang i ett kaerleksvaerv,
svarade Jakob. Det aer svart att misslyckas i ett kaerleksvaerv, min
lycklige broder.

Den gamle gick rakt fram oever gardsvallen, och ingen moette han och ingen
av de arbetande vaende sig om. Ingevald hade aldrig sett dem graeva och
ploeja med oegonen sa fastvuxna vid jorden. Till och med spejarna i traeden
lago framstupa oever ekgrenarna och stirrade endast pa de moerka
akerfarorna.

Stalldoerren gnisslade och Ingevald reste sig skraemd. Han vacklade bort
till haengvaggan, men Jakob gick in i stallet och valde bland haestarna.

Pa den kraftigaste lade han ett taecke och en stadig kloevjesadel och
spaende fast den med en rem. Nagot betsel kunde han icke hitta, utan han
laet haesten behalla grimman och ledde ut honom i det fria. Daer laet han
honom sta och beta och kastade grimskaftet, sa att det slaepade i gruset
mellan hovarna.

Ingevald vaentade vart oegonblick, att haesten skulle gnaegga. Utmattad som
han var, boerjade han darra, naer Jakob kom tillbaka foer att haemta barnet.

--Gossen aer aennu sa spaed, att han suger ur horn, stammade han och lade
tjurhornet mellan fingrarna pa gossen. Det heter Manegarm och det aer
runor pa det, men i dina haender ha de nog ingen ond makt, Jakob. Om du
skakar pa hornet, kan du kaenna, att det aennu aer fyllt med mjoelk. Jag
har tryckt saekert fast bade locket och den traeplugg, som sitter i
spetsen. Foerstar du att skoeta ett barn, Jakob?

--Jag vet inte, vad jag skall svara, men om Folke Filbyter kunde laera
sig det utan att taga nagra rad av andra, far jag vael ocksa foersoeka. Nu
slipper jag att faerdas ensam pa de langa vaegarna.

Han virade in gossen i skinnsaecken och loeste den fran bjaelken.
Oupphoerligt ryckte Ingevald honom i aermen, och med uppbjudande av sina
sista krafter na