na, med
kjorteln uppfaest oever knaet och en halmkrans pa det utslagna haret. Med
en slev oeste hon upp de sma kringseglande tapparna av skum. Runt omkring
stodo de andra kvinnorna med facklor och sjoengo en moerk sang till det
heliga mjoedet, livsdrycken, som bubblade av hemligheter och som sjaelva
gudarna haemtat fran underjorden. Foer var gang hon boejde sig ned oever den
svarta kaellan, som speglade henne, uttalade hon en besvaerjelse. Hon skoet
undan kryddpasarna, som halvsjunkna simmade framfoer sleven, men deras
lukt var sa stark, att den minde henne om en het midsommardag, och hon
blev alldeles yr.

Skummet uppsamlades i en staeva at bockarna foer att faegna hammarguden,
traelarnas och herdarnas hjaelpare. Hammarsmaerket var inbraent pa staevans
skaft, och innan hon tog oever det, kysste hon det. Stundom raeckte hon
ocksa en fylld slev at de maen, som aennu voro vakna och hade satt sig i
doerren foer att se pa. Var och en, som blev bjuden en sadan gava, var
dock skyldig att foerst beraetta nagon saga, innan han fick laeska sig.

Ingemund hade satt sig bland askadarna, daer han snart blev igenkaend pa
sina blixtrande vaeringeklaeder. Med kloka och beraeknande tankar granskade
han Ulva, och hon tycktes honom ganska frid och statlig, fast hon inte
laengre var i sin foersta ungdom. Han hade ju vetat, att Holmdis maste ha
varit aennu aeldre, om hon aennu levat. Da turen kom till honom och han
just mottog jaettesleven pa alla tio fingrarna foer att icke spilla, blev
den ovaentat fattad av andra haender. Nagra ansikten straeckte sig in genom
doerren, ohyggligt blableka som Leikins pestandar, och drucko haeftigt och
toerstigt i hans staelle.

--Ni skall tacka oss sedan, men nu maste vi styrka oss, stammade de, och
han laet dem fa som de ville.

Naer de aterigen hade rusat bort, sade han:

--Dessa praesttjaenare ha nagot i sinnet, efter de smyga omkring utan att
laegga sig till soemns. Nyss i salen maerkte jag nog, hur hotfullt de
stirrade mot hoegsaetet. Inte heller har det undgatt mig, att gardshunden
blivit instaengd. Och i stallet bultar det, som naer nagon skaftar en yxa.

--Vem skulle vaga ett nidverk i den gard, daer Inge sover? fragade Ulva
och sag upp. Allt detta finner du bara pa foer att locka bort vara tankar
och slippa beraetta nagon saga. Du kan ingen!

--Till haelften ma det vara sant, vad du saeger, Ulva. Jag aer ingen
kringvandrande skald.

--Da skall du fa dricka foerst, innan du begynner, sa bl