men den blev i staellet
brydd och skiftande. Jag minns en gammal renlevnadsman, som ibland kom
till mig hos praesterna i Skara och sag om mig, naer jag var helt spaed.
Han hette Jakob, och jag minns honom i kaerlek. Det var en god maenniska
och han foermanade mig att aldrig forska efter min far utan tro och
arbeta.

--Varfoer droejde han da inte hos dig?

--Han talade irrlaerigt och till sist foerbjoedo praesterna honom alldeles
att undervisa mig. Sedan foersvann han ur mitt liv, tyst och bradskande
som jag alltid sett honom komma. Jag vaexte upp och Inge blev konung. Han
behoevde en jarl, som foerstod sig pa annat aen att baera granna
tignarklaeder. Praesterna anbefallde mig--och i ett steg kom jag konungen
naermast. Den, som skall baera en sadan medgang utan att stupa, far vara
klok.

--Och Jakob uttalade aldrig namnet Folke Filbyter?

--Aldrig... som jag minns. Daeremot tror jag, att jag hoert det namnet
foerr, fast langt senare. Det var i Ulv Ulvssons bygd, och det var ocksa
haer i Uppsala. Tva tappra maen, som varit i Miklegard med vaeringarna och
daer latit doepa sig, upptogos sedan i Inges hird. De heta Ingemund och
Hallsten. I dag ha de uppsikt oever vakten vid Inges vagnar och taelt daer
borta pa sandasen. Det aer daerfoer de inte heller varit synliga pa tinget.
God bondeboerd aer aennu hoeg boerd haer i landet, men det har viskats om, att
deras far var en illa ansedd skogsman med ditt namn. De neka inte
daertill, fast de bruka urskulda sig med, att han har gard. Till den
vilja de inte atervaenda, sedan de tagit kristen sed. Detta drar jag mig
nu till minnes. Ingalunda blygs jag oever att komma i fraendskap med sa
foerslagna maen, men jag maste radgoera med dem. Saemjan mellan oss har inte
varit den baesta, men se de, att jarlen aer deras brorson, torka de kanske
smolket ur oegat. Dina nyheter ha sa ploetsligt fallit oever mig, antingen
de nu aero skicklig loegn eller uppblankade med ett stoftkorn sanning, att
jag aennu inte kan taenka fullt klart. Vi maste handla klokt, min gode
man, och jag lovar att dra foersorg om dig foer dina aterstaende dagar,
bara du vill tiga. Foer en kunglig tjaenare i min staellning aer det ett
stort aeventyr att ploetsligt fa en far.

Folke Filbyter satt laenge tyst och plockade i hoeet, foerlaegen och blyg
infoer sin egen avkomling. Naer han slutligen svarade, tyckte han att hans
egen roest kom fran nagon helt annan, som han gatt foerbi och laemnat bakom
sig pa stort avstand.