svalgangar vette
bade utat skogen och inat tunet, och genom porten lyste den nedtrampade
halmen utanfoer stall och skaemmor pa den yttre foergarden. Pa stentornet i
ena hoernet var en rundel med sol och mane och stjaernbilder och timmar
och en skuggstav, som visade tiden. Men skuggan begynte nu att mattas
och sprida sig oever hela vaeggen, ty det skymde.

En trappa ledde upp till sovstugan. Det var trangt daer inne mellan
kistorna och baenkarna med hyenden och kulstolpar. Valdemar stod med
drottningen mitt pa golvet som efter ett nyss slutat samtal. Nagra
smataernor voro i faerd med att ruska dunkuddarna i den stora saengen. Pa
haerdkanten satt Jutta och braende kryddor foer att de skulle giva en god
doft.

--Min fraende aer drucken och tar fel om kammare, sade drottningen.

Magnus satte fram vaenstra foten foer att boeja knae, men innan han fick tid
daertill, stoettes doerren haeftigt upp pa andra sidan och jarlen rusade in.
Aermarna och flikarna virvlade, och han sag sig hastigt och forskande
omkring.

--Nu, fraende, kommer vedergaellningen, viskade drottningen.

--Du saeger det. Jag oenskar bara, att jag vore utan mitt svaerd, om nagot
haender, sa att jag inte foergriper mig pa min egen far.

Med tre langa steg hade jarlen hunnit aenda fram till soenerna, men han
bevaerdigade icke Magnus med en blick. I staellet lyfte han handen och
slog Valdemar oever kinden, sa att tararna sprungo den vuxne mannen i
oegonen.

--Tag det riddarslaget, du, som skall latsas konung och goer dig till ett
atloeje, mumlade han och stirrade pa honom.

Sedan blev honom vreden sa oevermaektig, att han icke kunde fortsaetta att
tala. Han vacklade, naer han gick ut, och tycktes naera att falla omkull
pa golvet. Bakom sig drog han igen doerren med en skraell.

--Aer det da den oskyldiga som skall straffas? ropade Sofia med
fingrarna utstraeckta efter honom, som hade hon hoppats att aennu kunna na
snibben av hans kappa. Foer allt detta ha vi min fraende att tacka.

Magnus foeljde henne i en ring, da hon foersoekte att vaenda sig fran honom.
Slutligen stodo de pa var sin sida om haerden.

--Foer en enda gang ett par lugna och aerliga ord, kaera fraenka. Som liten
slet jag med glaedje ris foer Valdemar, och med glaedje skulle jag nu ha
tagit slaget. Jag aelskar och jag aelskar honom... Vaeck inte en misstro
omkring mig, som slutar med att goera mig till en ond ande. Dag foer dag
gar du mellan mig och honom. Glatt och tankloest plockar