a. Efter ni skaemmas oever honom, skall han tiga.

--Daerfoer skall du ha tack, far, svarade jarlen, men Folke Filbyter
vinkade pa honom.

--Kom hit, Folke, kom litet naermare. Jag har nagot att anfoertro dig,
Folke. Aennu har jag bara sagt haelften.

--Vill du granska maerket i min hand? Boerjar du kanske tvivla?

--Nej, du skall kaenna haer pa mitt broest under vadmalen. Boej huvudet
litet djupare, naer du star sa naera din far. Kaenner du, att jag har en
kedja om halsen, och pa den haenger en nyckel? Den nyckeln gar till stora
las. Jag aer rik, Folke. Jag aer inte bara den rikaste odalbonden i min
lagsaga. Jag har manga ganger mer, aen maenniskor tro och ana. Jag hade
tur, da jag lag i viking, och sedan slog jag mig pa att plundra koepmaen
och andra vaegfarare. Tre stora kistor har jag pa Folketuna braeddfulla
med guld och silver.

Jarlen hoell ett oegonblick om den varma nyckeln, och utan att se pa den,
vaende han sig till de andra och saenkte roesten.

--Aer hans gard stor?

--Han gav oss ett fullrustat skepp, svarade Hallsten och latsades
upptagen av att spaenna pa sitt baelte. Jag borde ha taenkt pa det nyss, da
vi talades vid. Hoer nu, far! Det gick ju redan da rykten om, att du
inte bara hade gods utan ocksa guld, men inte visste jag att det var sa
mycket. Och nu har jag en kaensla av, att vi aero harda och otacksamma mot
dig. Foer oss aer du och foerblir efter i dag var aterfunne far, antingen
du sedan aer fattig eller rik.

--Hallsten har raett, sade jarlen och blev vaexelvis tankspridd och skarpt
uppmaerksam. Ploetsligt kastade han sitt huvud tillbaka och aterfick nagot
av samma handlingsfasta och frimodiga trygghet som nyss pa
tingshoegen.--Men vi maste vara aerliga mot varann, far. Jag ryser, naer
jag hoer dig sjaelv tala om dina ogaerningar, men nog blir det laettare att
skaffa dig anseende, om du har sa stora skatter i kistan. Det vore nagot
foer Inge just nu, da han behoever ett drygt arbete foer att aterkomma till
makten. Du har blivit misstrogen mot oss. Jag ser det pa dig, och det
foervanar mig knappt, men vi vilja inte narra till oss dina rikedomar. Du
maste bara inse, hur det, som du nu sagt, foeraendrat allting. Genom stora
gavor till kyrkan kan du ocksa skaffa dig foerlatelse foer mycket.

--Kanske borde jag aldrig ha sagt det. Kanske borde jag ha staellt mig
fattig och husvill foer att sa mycket baettre fa laera kaenna er, ty
silvertackor och guld behoeva ni nog alla. Foer att hjaelpa e