oerst ingenting maerka, men lagmannen avbroet hans laesning
och sade med hoeg roest:

--Vi boender ha icke gatt den langa vaegen foer att hoera din laeskonst,
jarl, eller bestaemma om nagra tillfaelliga pabud. Vi spoerja ej heller om
det aer de kristna, som braent var lund, ty vad som sker i moerk natt,
dricker gaerna av moerkret och foerblir dunkelt pa ljus dag. Ej heller
fraga vi, om det aer sant, att du helst skulle vilja foerbjuda oss boender
att fritt saelja och koepa pa vara gardar foer att hantverkarna och de
utlaendska koepkarlarna i Aros och Sigtuna skola foertjaena baettre och fa
rad att baera aennu varmare paelsar. Vi veta, att du vill foerbjuda oss att
halla ting och baera vara vapen, att du vill tvinga oss att kalla
hirdmaennen herrar och laemna var tionde skyl at biskoparna och paven i
det avlaegsna Rom. Hittilldags var det vi, som beskattade laenderna och
fyllde vara gardar med deras dyrbarheter. Vi voro ett fritt bondefolk
och hade fullt upp med boskap och goda haestar. Du laegger pa oss ett
fraemmande ok, och det blir icke mindre tungt, daerfoer att det aer sirat
med manga prydnader. Man skall vara ung som du foer att droemma om sa
manga nyheter. Vi ha icke valt dig. Du aer ett vitbroed fran drotthuset.
Allmogen bakar en groevre kaka med stora sador. Vem var din far och vem
din mor? Nagra praester kalla sig dina foeraeldrar, daerfoer att de laerde dig
laesa. Manga rykten viskas, men vi aero icke komna foer din skull. Oeppna
dina rullar och laes konungabalken. Svearna aega att konung taga, sa ock
att vraeka. Vi fraga dig, konung Inge, vill du ga fran makt och rike
eller nu genast stiga ned till oss och blota at de gamla gudarna foer god
arsvaext?

Ropmannen eftersade langsamt och noga vart ord fran hoegen, och manga
gamla hade med sig borrade horn, som de satte i oerat foer att lyssna.

Sven stod bakom Inges stol och foeljde molnbildningarna pa himlen. Han
hade icke ens brytt sig med att utbyta de urblekta vikingaklaederna mot
en tingsdraekt.

--I gar kvaell i drotthuset, sade Inge och vaende sig till honom, kunde
jag sa klart tala om allt. Du hoerde det sjaelv. Nu sta mina tankar
stilla. Jag aer dock ingen raedd man.

Sven betraktade honom stelt.

--Konung och svager, svarade han. Folket fragar dig, om du aer kristen.
Jag aer det ej.

Da brast tungans band och Inge sprang upp. Doedsblek men konungslig stod
han framfoer stolen.

--Jesus Kristus, din aer jag intill doeden!

Boenderna togo upp s