aennu fastare i sadelgjorden. Jag maste tro det. Men drotthuset, det star
obraent. Daer har du haft en god soemn, konung Inge. Och var gaerd skola vi
laegga vid porten, sasom det aer landslag, men kom sedan ut, konung Inge.
I tre dygn ha vi boender nu hallit vetslor foer dig, och din hird laer nog
ha foersoekt att fa se botten i mjoedkaret. Men i dag aer det du, som far
slaeppa till--i noedfall skinnet. Kom ut pa tingshoegen, konung Inge, innan
blotet begynner. Daer skall du fa hoera bondelat!

Pa tingshoegen stod redan konungens stol pa en matta, och en vid rundel
omkring hoegen var haegnad med hasselstavar och bla band. Boendernas
foertroendemaen stodo naermast hoegen, bakom dem tva maen och bakom dem tre,
och sa fortsatte det i allt vidare omkrets. Vart hundare foerde sitt
tecken pa en stang. Nedanfoer denna var en pall, fran vilken ropmaennen
skulle upprepa vad som sades pa hoegen, sa att det kunde hoeras aeven av de
allra bortersta. Oupphoerligt vaexte maengden med huvud vid huvud. Nyss
voro de knappt mer aen nagra tjugutal, men hastigt blevo de att raekna i
tusenden. Ocksa pa de andra hoegarna stodo maennen taett som buskar i
enskog. Fjedrundalands och Attundalands tecken restes. Boenderna fran
Tiundaland kommo tagande oever sandasen i fylke med lagmannen i spetsen.
Sedan de alla hade nedlagt sina skattegavor framfoer drotthuset, broeto de
sig in i folkfoersamlingen som en kil, och deras lagman steg upp pa hoegen
ovanfoer alla andra.

En saerskild inhaegnad var uppsatt foer fraemlingarna och saendemaennen fran
avlaegsnare bygder, och daer steg Folke Filbyter av haesten. Traelen maste
hjaelpa honom, ty han var lutad och troett, och likt manga av de aeldsta
satte han sig pa marken.

Traelen ledde bort haesten till den langa bom, daer de ridande hade att
binda sina gangare. Marknadsbodarna utmed tingsvaegen voro aennu staengda
och lekplatserna stodo tomma. Ej heller syntes nagra kvinnor eller barn,
och fast sa manga maenniskor voro samlade, hoerdes tydligt hela tiden
blotpraesternas sang inne fran gudahovet.

Medan skaran fran Tiundaland aennu hoell pa att ordna sig, uppsteg Inges
jarl till kungsstolen, foeljd av sitt husfolk.

Nog bar han aennu samma slaeta kapa som i Ulv Ulvssons gard och blasten
kastade omkring det roedaktiga haret pa sidorna om huvan, men hans uppsyn
var trygg och utan svarmod. Troett pa allriksgatans gaestabud och
vapenlekar, stod han ater infoer faran, full av verksamhet. Arbete,
arbete dag