FREE BOOKS

Author's List




PREV.   NEXT  
|<   109   110   111   112   113   114   115   116   117   118   119   120   121   122   123   124   125   126   127   128   129   130   131   132   133  
134   135   136   137   138   139   140   141   142   143   144   145   146   147   148   149   150   151   152   153   154   155   156   157   158   >>   >|  
oerjade roera pa sig utefter baenkarna, och en av dem reste sig. --Mycket har inte haent mig i dag, sade han. Bara en sak har jag att foermaela. I skogen hittade jag en finnkvinna, som lag framstupa och stel oever en skal med vatten och en uppspraettad snok. Hon hade sadana kattskinnshandskar, som brukas av valorna. Boenderna sade, att hon hette Jorgrimmes dotter och att hon foersoekt att oeva sejd mot dig, konung Inge. Men tydligen hade sejden gatt tillbaka och doedslagit henne sjaelv. Jag betraktade henne en stund och mindes ordstaevet: Den haest, som Inge rider, kan inte snubbla. --Det hade varit baettre om hon levat och blivit foerd hit, sa hade hon kunnat spa oss segerlycka, ropade Julia och slaeppte konungens fingrar. Hela hirden staemde in med skallande ja-rop och viftade med ringhandskarna at Julia. En ung djaekne reste sig fran den bortersta baenken. --Hirden aer dig tillgiven, Julia, sade han. Var dag deltar du ju ocksa i vapenlekarna eller oevningarna till haest, och gaeller det fara, star du bland maennen med spjut i handen. Det aer svart att goera sig hoerd, naer du nyss har talat. --Aemnar du halla en av jarlens vanliga botpredikningar oever mina synder? fragade hon isande lugnt. --Kanske borde jag det, ty hoelle du inte mot jarlen, hade vi laengesedan foergjort bade Uppsala gudahov och offerlund med eld. Vi huspraester veta nog, att du hemligt aer den gamla laeran mer tillgiven aen drottningen, som sitter hemma i Skara. Inge rynkade pannan. --Blev du befalld att raekna upp jarlens vaenner eller fiender? sade han. Den unge praesten skaelvde till och boejde huvudet. --Herre, det aer inte foer att strida med din kvinna, som jag reste mig, utan foer att lyda var avhallne jarl och beraetta, vad som tilldragit sig. Men fullt hjaerta skummar laett oever. Vill du hoera mig, skall jag nu likvael foersoeka att samla mina tankar. Jag foeljde nagra av hirdmaennen till en gard, som heter Folketuna. Alla daer hade gjort foerbund med Aelg Klubbehoevding och hans stigmaen och befaest sig sa starkt pa en kulle, att de voro oatkomliga. I stugan fann jag ingenting annat aen en gammal ihjaelsvulten gubbe, som lag fastkedjad i vaeggen med en kalvklove. --Lag han fastkedjad? fragade jarlen. --Som jag saeger, han lag i kedjor. Men en besynnerlig man maste det ha varit. Med ett kol hade han i latinska ord skrivit upp sina tankar pa vaeggen. Orden lutade och pekade sa snett och vint som ritade av en bl
PREV.   NEXT  
|<   109   110   111   112   113   114   115   116   117   118   119   120   121   122   123   124   125   126   127   128   129   130   131   132   133  
134   135   136   137   138   139   140   141   142   143   144   145   146   147   148   149   150   151   152   153   154   155   156   157   158   >>   >|  



Top keywords:
jarlen
 

tillgiven

 
jarlens
 
tankar
 

fragade

 

vaeggen

 

fastkedjad

 

skaelvde

 

praesten

 
boejde

skrivit

 

fiender

 
lutade
 
huvudet
 
vaenner
 

avhallne

 
kvinna
 
raekna
 

latinska

 

strida


huspraester

 

ritade

 

Uppsala

 

gudahov

 

offerlund

 
hemligt
 
rynkade
 

pannan

 

sitter

 

drottningen


laeran
 
pekade
 

befalld

 

befaest

 
kedjor
 
saeger
 

starkt

 

stigmaen

 

foerbund

 
besynnerlig

Klubbehoevding

 

ingenting

 

gammal

 
ihjaelsvulten
 

kalvklove

 
oatkomliga
 

stugan

 

likvael

 

tilldragit

 

hjaerta