FREE BOOKS

Author's List




PREV.   NEXT  
|<   108   109   110   111   112   113   114   115   116   117   118   119   120   121   122   123   124   125   126   127   128   129   130   131   132  
133   134   135   136   137   138   139   140   141   142   143   144   145   146   147   148   149   150   151   152   153   154   155   156   157   >>   >|  
r allt igenom av silver och den fagerbla skjortan oeverstroedd med silverhoekar, som hade vingarna utspaerrade. Han hoell en stor samdricka med maen och kvinnor, och ibland boejde han sig framat som ett ungt lejon, faerdigt att naer som helst taga sprang. Pa sin allriksgata foerde han med sig en hane i en guldbelagd bur och tva kvinnor, som hette Julia och Julitta. Buren var upphaengd framfoer lucksaengen, sa att hanen med sitt galande vid midnatt och dagning skulle vaecka honom till de foereskrivna boenetiderna, ty han var en vaeldig jaegare, som kom hem troett om kvaellarna, men han var icke mindre ivrig i andakt och boen. Julia var hans kaeresta och Julitta hennes syster. Till sitt yttre var Julitta icke mycket ansenlig, ty hon var liten och mager, men hon foeljde bestaendigt med av haengivenhet och beundran foer den aeldre systern foer att betjaena och foerstroe henne som en frivillig traelinna. Hon var sa ordsnaell och glad, att hon roade och underhoell bade konungen och de andra med sina infall. Ocksa stod hon nu vid bordsaenden med armbagarna i sidorna och haenderna oeppna och beraettade. Alldeles hoeljd av smycken satt Julia inkrupen hos konungen med hans arm oever sin axel och lekte med hans fingrar. Eller ocksa drack hon tvemaennings med honom ur hornet. Det var ett ganska maerkeligt horn, som Inge hade fatt i vaengava av sin jarl. Det stod pa ulvtassar av jaern och var ristat med manga runor, och det sades, att det fordom hade tillhoert dvaergarna. Inge trodde, att det gav tur pa jakt, och Julia, att det skaenkte lycka i kaerlek. Jarlen aterkom nu fran skogen, och pa aermen av den svarta kapan lag aennu litet gles snoe, som fallit fran grenarna. Han hoell ut haenderna framfoer sig, sa att alla, som stodo i doerren, maste vika at sidan och laemna rum. Hans maen gingo ocksa in med honom och satte alla sina ljus pa stakar och bordshoern, sa att hela salen boerjade glimma. --Vaen och jarl, boerjade Inge. Du ser dyster och plagad ut. Du kommer att bli glad igen, naer du far hoera en maessa. --Jag har haft ett tungt vaerv i afton, svarade han torrt, och alla de yngsta praesttjaenarna, som brukade passa upp vid altaret med roekelsekaren och ljusen, flockade sig genast omkring honom, lyssnande och beundrande. Vad jag hade att utfoera i skogen aer fullbragt. Ma nu de maen av ditt foelje, som varit utskickade at andra hall, beraetta sitt. Hirdmaennen, som ocksa voro klaedda i silverbrynjor och bla skjortor, b
PREV.   NEXT  
|<   108   109   110   111   112   113   114   115   116   117   118   119   120   121   122   123   124   125   126   127   128   129   130   131   132  
133   134   135   136   137   138   139   140   141   142   143   144   145   146   147   148   149   150   151   152   153   154   155   156   157   >>   >|  



Top keywords:
Julitta
 

framfoer

 
boerjade
 
konungen
 

haenderna

 

kvinnor

 

skogen

 

fordom

 

doerren

 
ulvtassar

ristat

 

laemna

 
dvaergarna
 
Jarlen
 
kaerlek
 

aterkom

 
aermen
 
skaenkte
 

trodde

 

fallit


svarta

 

tillhoert

 

grenarna

 

beundrande

 

utfoera

 
fullbragt
 
lyssnande
 

omkring

 

roekelsekaren

 

altaret


ljusen
 
flockade
 

genast

 

silverbrynjor

 
klaedda
 
skjortor
 

Hirdmaennen

 

foelje

 

utskickade

 
beraetta

plagad

 

dyster

 

kommer

 
bordshoern
 

stakar

 
glimma
 

svarade

 

yngsta

 

praesttjaenarna

 

brukade