kulle jag dock stiga
lugnare i hoegen, bara jag hade visshet. Kanske kryper han pa golvet i en
koja och far hugg och slag, medan jag haer sitter vid mina skattkistor,
som jag till ingenting kan bruka. Kanske har han det gott och leker och
vaexer bland vaenliga maenniskor till en hjaelte, infoer vilken Ulv Ulvssons
soener komma att buga till marken. Aldrig skall han da ha en tanke foer
mig, aldrig oedmjukas av en hagkomst fran det hem, daer jag aldras i
elaende--jag som aenda skulle giva det sista jag aegde foer tva tacksamma
och minnesgoda ord.

Svedan hindrade Jakob att tala, men traelarna lade ett handklaede fuktat
med kallt vatten oever hans oegon, och da svarade han:

--Att omskapa honom, det var min oenskan, att goera honom sa olik dig, att
ni skulle kunna moetas utan en tanke pa fraendskap. Om jag fatt rada, vem
vet vart jag hunnit. Men din son aer bara en begynnelse, Folke Filbyter.
Han kan leva lika laenge som du och fa soener och sonsoener.

--Du tror da, att han aennu aer i livet. Med halvkvaedna visor vill du
inbilla mig, att jag straffar dig oraettvist.

--Det fanns en tid, da jag ropade foerbannelse oever oraettvisan i vaerlden,
men jag har slutat upp. Nej, piska vara kroppar med dina harda vingslag
du, oraettvisa, och vaeck oss, vaeck oss! Styrkt blev jag redan den gangen,
da jag fick de foersta kaeppslagen pa Folketuna, men sa stark som nu har
jag aldrig kaent mig. Och vad hade det blivit av Ingevald, om inte
oraettvisan tryckt in en tagg under hans fot? Oraettvisan aer den straeva
och stickiga ved, som maste staplas upp, daer eld skall brinna.

--Bekaenner du om min son, skall du i staellet foer straff och oraettvisa fa
en lysande beloening. Och du skall fa en nedbruten mans tack.

--Det aer bara det onda, som skall beloenas, husbonde. Laer dig leva sa,
att du aldrig kan fa full raettvisa.--Ingen pave har gjort mer foer kyrkan
aen jag, skriver den store Gregorius i Rom, och daerfoer maste jag
falla.--Det aer raett skrivet, Gregorius. Den, som handlar i godo, skall
heta ond, och de baesta skola kallas de saemsta. De skola kallas de
saemsta till och med av dem, som i hemlighet mycket vael veta, att det aer
en himmelsskriande osanning. Hur skulle det se ut haer i livet omkring
oss, ifall de goda foerlorade vissheten om straff och boerjade att raekna
pa vinst alldeles som de onda? Da bleve det goda ett aennu vaerre ont aen
det onda. Beloeningar aero maenniskors verk, och med dem soeka de att till
sitt e