FREE BOOKS

Author's List




PREV.   NEXT  
|<   90   91   92   93   94   95   96   97   98   99   100   101   102   103   104   105   106   107   108   109   110   111   112   113   114  
115   116   117   118   119   120   121   122   123   124   125   126   127   128   129   130   131   132   133   134   135   136   137   138   139   >>   >|  
fruktade de i voerdnad att vidroera den, och slutligen kysste de aeven guldoernen. --Gud foerbarme sig oever denna brottets stad! mumlade de. Det aer kejsarens! --Ja, det aer kejsarens, svarade budbaeraren och drog djupt efter anden. Foersta ni tecknet? Minnas ni, vad det betyder, naer hans purpurstoevel blir kastad framfoer vaeringarna? --Kejsaren aer doed! --Alla veta ni, att han laenge varit sjuklig. Praesterna foerbjoedo honom att dricka vin och laekarna att dricka vatten. Daerfoer laet han i afton bjuda sig en sorbet. Vad som fanns pa botten i den baegaren, vet kanske den troestloest soerjande makan, kanske den fromme patriarken, men vi vaeringar veta ingenting. Och vi vilja ingenting veta. --Nej, vi vilja ingenting veta. Vi foersta bara, att naer kejsarens purpurstoevel kastas foer oss, vaeringar, da betyder det, att vi ha raett till polutasvarv. --Det betyder sa, och nu bli vi rika, sade budbaeraren, men alla gingo de ganska troegt och langsamt utfoer trappan, ty de hade haft kejsarens gunst och voro honom tillgivna. Var och en letade bland spardorna, som stodo uppstaellda mot vaeggen, foer att finna sin. I manskenet var det laett att igenkaenna bomaerket. Det sag naestan ut, som hade de blygts att skynda, sa langsamt gingo de oever torget, och flera ganger stannade de och samsprakade halvhoegt. Ingemund och Hallsten viskade om, att samma skepp, som foert dem dit, aennu lag kvar i hamnen, fast med lappade segel. Oever deras blaenkande silverhjaelmar floeg da och da ett kvaevt klagorop fran haerbaerget, men annars hoerdes endast bradskande fotsteg. Oupphoerligt moette de hovmaen, som foersvunno i huvudkyrkan, daer lamporna boerjade taendas kring marmorstoettorna fran Efesos. --Vaeringarna, vaeringarna! ropade de slutligen och dundrade med spardorna pa palatsets jaernport, och genast gick den lydigt upp som av sig sjaelv. Den foersta garden var fylld av vakter. En svart slavgosse stod vid springvattnet med facklan hoejd oever det ulliga huvudet och graet. Laengre bort sago vaeringarna, att porten till den inre garden var halvoeppen, och daer roerde sig en maengd skridljus och lyktor. Da begynte de naestan alla pa en gang att ga allt haeftigare och fortare och slutligen att springa. --Vaeringarna, vaeringarna! tjoeto de och hoeggo blint omkring sig med spardorna, sa att nagra beto sig fast i cypress-stammarna och blevo sittande. De rusade in pa den innersta garden i vild oordning som den uth
PREV.   NEXT  
|<   90   91   92   93   94   95   96   97   98   99   100   101   102   103   104   105   106   107   108   109   110   111   112   113   114  
115   116   117   118   119   120   121   122   123   124   125   126   127   128   129   130   131   132   133   134   135   136   137   138   139   >>   >|  



Top keywords:
kejsarens
 

vaeringarna

 
spardorna
 
slutligen
 

ingenting

 

garden

 

betyder

 

langsamt

 

dricka

 
purpurstoevel

naestan

 

vaeringar

 
foersta
 
budbaeraren
 
kanske
 

Vaeringarna

 
marmorstoettorna
 
dundrade
 

lamporna

 

palatsets


ropade

 

Efesos

 

taendas

 

boerjade

 

annars

 
hamnen
 
lappade
 

blaenkande

 

silverhjaelmar

 

fotsteg


bradskande
 
Oupphoerligt
 

moette

 

foersvunno

 
hovmaen
 
endast
 

hoerdes

 

kvaevt

 

klagorop

 
haerbaerget

huvudkyrkan

 

springa

 

fortare

 
tjoeto
 

hoeggo

 
haeftigare
 

lyktor

 

begynte

 

omkring

 

innersta