obetydliga. Angern oever brudrovet drunknade i en
kaensla av, att det var en stolt och ofoervaegen bragd. Fast han satt hela
natten utan en blund och vaktade Soldis, naer hon stod pa golvet och
lyddes, sag han blint pa den bittra verkligheten och trodde, att han
endast satt sa foer att beundra henne och taenka sina lyckliga tankar. Om
morgonen, da Tova begynte sucka i farfallan och traelarna samlades foer
att karda gloeden ur askan, reste han sig hastigt.

--Soldis, Soldis! kunde han da ibland saega. Dellings dvaerg sjunger nu
fran Breidablik i morgonrodnaden sin haelsningssang till vaerlden. Gott
maste du ha sovit, som redan aer vaken. Skall jag foelja dig till kaellan,
att du far tva dig och sitta i graeset och binda oenskekransar? Eller
skall jag foera dig till hagen, daer trettio haestar sta i flock och
stoedja sina huvud pa varandras halsar? Daer skall jag lyfta upp dig pa en
gren i nagon av ekarna. Och jag skall leka foer dig med falarna. De aero
svarast att fanga, ty de sta innerst i flocken hos sina moedrar. Men
varfoer lyss du mer till skogen aen till mig, Soldis? Vet du inte, att
dina broeder ha fa haestar och fa maen? Laenge droejer det om, innan de hinna
att rusta sig. Om det sker, har Folketuna till dess en ringborg med en
jaernport, som kommer att trotsa bade eld och hugg. Och jag laemnar dig
aldrig levande ifran mig.

Hon svarade honom aldrig, men naer det blev full dager, gick hon in i
tjaellet och lade sig ned och somnade.

Pa det saettet gick hela den langa vintern, da golvet naermast omkring
haerden ofta om morgnarna var alldeles vitt av snoe, som hade fallit genom
vindoegat. Nagon enstaka gang haende det, att han tog henne med ut i
slaeden, men da hade han alltid ett svaerd hos sig under vargfaellen. Och
sa snart skogen blev taetare omkring dem, vaende han genast och koerde hem.

En dag kom hennes lilla syster Ulva ensam gaende genom skogen. Koelden
hade nupit henne i kinderna och hon var roedblommig och vit. Ingen kunde
foersta, hur hon hade hittat den langa vaegen, men folket naendes icke goera
henne nagot ont utan ledde in henne i salen. Naer hon fick se Soldis,
begynte hon dansa och sprang fram och kastade sig om hennes hals, men
Ingevald gissade, att hon kom med nagot budskap, och staellde sig taett
bredvid dem.

--Nog maerker jag, att du aer oglad, syster, viskade Ulva, men vad jag aer
lycklig att fa se dig igen!

Soldis proevade, hur hon skulle kunna laegga sina ord nog klokt foer att fa