veta nagot, och slutligen fragade hon:

--Broederna ha vael fatt manga nya haestar sedan sist?

--Nej, nej, syster, broederna ha inte fatt nagra nya haestar, svarade den
lilla.

--Da har vael far i staellet koept sa manga fler nya traelar?

--Nej, han har inte koept nagra traelar. Han har bara de gamla. Och aeldre
och aeldre bli de foer var dag. Minns du inte Snygg, hur halt och gammal
han var? Nu kan han knappt ga laengre. Det aer vinterkylan, som han inte
tal. Och Anne, den gode och trogne Anne, han har gjort sig illa i
handen. Det var med yxan han hoegg sig, naer han skulle spaenta stickor.
Radsnaella aer nog den duktigaste att arbeta. Far har sa gamla traelar, men
de ha ju alltid varit pa garden och han trivs baest med dem, saeger han.

Soldis blev villradig.

--Du har vuxit, Ulva, och blivit frid att se, som det anstar en liten
odalmoe. Men saeg nu, var det far, som skickade dig hit?

--Far visste inte, att jag gick.

--Barn, har du utan fars lov gatt den langa och farliga vaegen?

--Ja, far var ute och jagade.

--Na, far visste ingenting.

Ingevald skrattade till.

--Nej, far visste ingenting, foell han in, men broederna, broederna?

Flickan blev raedd och steg litet at sidan.

--Varfoer tala ni bada sa hart till mig, naer jag bara kommer foer att fa
traeffa dig, syster?

Han grep henne haeftigt om armbagarna och skakade henne.

--Saeg du genast sanningen, att det var broederna, som skickade dig!

Hon begynte grata och han maste slaeppa henne igen.

--Jag far ingenting saega, snyftade hon och kroep intill vaeggen.

--Foersta mig nu, Ulva, sade Soldis. Det aer baettre, att du foerrader allt
foer oss bada haer, sa att jag atminstone far veta nagot, aen att jag
ingenting far veta. Du ser sjaelv, att ohoerda av andra fa vi aenda inte
talas vid... Komma aldrig mina broeder foer att haemta mig?

--Haemta dig?

--Ja, vad sade broederna till varann den natten, da jag blev bortroevad?

--Da sov jag, syster. Aldrig visste jag, det du blev bortfoerd mot din
vilja. Daerom har aldrig nagon talat med mig. Jag trodde det var skick,
att en brud skulle rida bort med stavljus och svenner under natten.

Soldis bleknade och kysste den lilla pa pannan.

--Aer jag da alldeles gloemd nu i min faders gard?

--Nej, nej, syster. Far och broederna tala inte om annat aen om dig, naer
de sitta vid elden och sloejda. De saega, att foer dem finns det inte nagot
annat aen du i hela vaerlden. Och de ha letat fram di