r
aldrig sa trangt omkring dig av gubbar och kvinnor och barn, som var
stund samlas utanfoer Hels port? Soldis, du kommer till haest som en
skoeldmoe. Har nyckeln redan vridits om? Aer det moerkret, som vallar att du
ingenting ser och daerfoer ingenting har att svara mig? Aer det vinet av
heiptornas toerngissel, som foerfaerar dig? Du har ingenting att frukta,
Soldis. Saett dig trygg pa baenken vid Urds tingsstad och vaenta dina
domare. Har du ocksa inga malrunor att vaerja dig med, sa har jag i natt
inlaert din goda fylgia allt vad hon skall saega. Eller gar du redan bland
honungsblommorna pa glaedjestigen och later mina fragor flyga foerbi likt
sma svarta flugor, som ingen bryr sig om att fanga? Om du bara svarade
mig foer en enda gang med ett aldrig sa sakta viskande, skulle jag veta
nagot. Nu maste jag sjaelv svara mig pa alla mina fragor, och du anar
inte vad jag svarar. Jesu moders belaete sitter inte tystare under sitt
naevertak aen du pa din oroerliga gangare. Kommen hit, traelar, och hjaelpen
mig att fraga! Och kom ut, husbonde och far, och gaeckas med gudarna, som
du foeraktar! De ha ranat i din gard.

Traelarna ville icke hoera pa honom, och slutligen foermadde de honom att
slaeppa hennes hand och slunga facklan i balet. Ett fat med signat mjoed
blev utlyft i graeset, och ju mer de drucko, dess vildare blev deras
smaerta. Kvinnorna skakade ut sitt har och klagade med langa drillande
jaemmerrop. Tova sprang fram aenda till elden och kastade tva taerningar
till den doeda.

--Tiden kan bli dig lang, husmoder, ropade hon. Med taerningarna kan du
foerkorta en dyster stund. De aero skurna av aedel elefanttand, husmoder,
och de voro det enda jag hade kvar fran min ungdom.

Da begynte de andra springa aenda in i lagorna med olika gavor, och
smaertan skiftade om i vrede.

--Haer har du nal och trad och vax, ropade de om varann och skakade den
doeda i armen foer att goera sig hoerda. Hur skulle du annars kunna hjaelpa
dig, naer dina klaeder ga soender? Dina naglar aero klippta, och vi ha
omsorgsfullt tvatt dig och kammat ditt har. Haer har du helskor, som
skydda dina foetter mot toernet i moerkdalen. Haer har du en stekpanna att
laga din mat i och en taend tranlampa att lysa dig med. Visa dem foer
dina domare, sa att de ma se att vi hedra dig som en lagkoept odalkona,
fast du knappt var mer aen en fange. Och fraga dem, fraga dem fran oss
traelar, om de ha gloemt Valands ed! Spoerj dem, om de hoerde Ivaldesonens
ed,