a kloka, om vi ocksa inte besitta
Ulvungarnas hoega vett. Tag raett pa hans kaepp, som ligger kvar vid
Freyjabilden, och saett den oever stalldoerren. Vem vet, om den inte kan
skydda mot eld och tjuvar. Och ga nu till stugan, Ingevald. I vran, som
aer till vaenster om farfallan, har jag tjaellat at dig och kvinnan med
stolpar och faellar. Det ser ut som ett graharigt finntaelt, och daer inne
far du det varmt till vintern. Jag har ocksa satt ett nytt las foer
stugdoerren, sa att du kan staenga den utifran, till dess du far henne
spak och trivsam.
Han aegnade icke Soldis en blick, utan laet sonen ostoerd fa baera in henne
i stugan. Sedan staellde han sig ater i grinden. Han raeknade noga
traelarna, som kommo tillbaka fran den nattliga striden, sa att han
skulle vara viss, att ingen felades. Nagra av dem bloedde i ansiktet och
han tvaettade sjaelv deras sar och foerband dem med jord. Han synade ocksa
noga alla hal i deras vadmal och visade, hur de baest skulle kunna laga
dem. Bryten fick stort beroem foer sin radiga straenghet mot sonen, och naer
allt var i ordning, bjoed Folke Filbyter de uttroettade pa en god och
riklig dagvard med mycket mungott.
--Kanske var det baest som skedde, sade han, fast jag hellre sett Ulv
Ulvsson pa likbaenken. Men efter detta ha vi mycket ont att vaenta. Ulv
Ulvsson aer inte en sa enfaldig man, att han moedar sig att ga till tinget
och kaera mot mig. Har jag aennu inte haft tid att rida till tingsstaellet,
far jag det aennu mindre haedanefter. Daeremot maste vi betaenka, att hans
soener aero djaerva och stormodiga, men det aer ont om folk i hans gard, och
hans traelar aero inte vana att skoeta vapen. Daerfoer droejer det nog om
innan de fa rustat, och vi kunna hinna att befaesta oss. De av er, som
foersta smidets konst, skola nu raskt elda pa i smedjan. De andra skola
taga ut haestarna och alla vara vagnar och kaelkar, fast det aer sommar,
och haemta sten ur skogen. Nagot berg finns haer inte i naerheten, men
framme vid akern ligger en kulle, som herdarna bruka kalla Bjaellerbo,
daerfoer att de daer gjort en inhaegnad at getterna. En god kaella finns daer
ocksa, som aer prisad foer sitt rena vatten och sin maenniskovaenliga
vattenande. Daer skola vi i hast laegga upp en rundel av stenar och brate,
sa att vi ha en tillflykt, om det gar sa illa, att vi oeverfallas och
inte kunna halla sjaelva stugan. Jag hade taenkt att fa sitta haer i ro med
mina plogar och spadar, men fortare aen jag aennu
|