du se
den.

Det var ord, som vaeckte traelvanan i Ingevalds sinne, och genast kaende
han, att han maste lyda. Bryten tecknade at honom att fatta Soldis under
armarna. Sjaelv tog han henne om foetterna och springande buro de henne pa
det saettet ur salen. Men i doerren vaende Ingevald sig om aennu en gang och
ropade inat lucksaengen:

--Du ser sjaelv, kaera fader Ulv, hur ivriga traelarna aero att fa oss i
brudhalmen. Din dotter aer ocksa alldeles ifran sig av laengtan. Det aer
bara jag, som aer lugn och foerstandig och tycker, att jag vael kunnat leta
upp en anstaendigare kvinna. Hon har ju inte ens behallit klaederna pa
sig. Vore du inte sa troeg med att stiga upp, kunde du aennu kanske hinna
att haemta fram hennes brudelin. Men sitt nu daer du sitter, efter du har
det varmt och mjukt, och taenk pa dina barn och goer stora loeften till
gudarna.

Han lyfte upp henne i det bruna aklaedet och satte henne framfoer sig pa
haesten. Utan att akta pa de flyende traelarna, som sprungo omkring honom,
jagade han bort oever stubbar och ormbunkar. Han taenkte icke pa att vaerja
sig, fast ekgrenarna stoette honom i broestet och ryckte lapparna ur
rocken.

--Soldis, Soldis! jublade han och oeverhoeljde henne med vilda och oemma
smekningar.

* * * * *

Folke Filbyter stod i sin grind, naer den vilda ritten gick foerbi aenda in
pa gardsvallen. Han sag blodflaeckarna pa sonens aerm och fragade:

--Hur manga maen ligga nu pa likbaenken i Ulv Ulvssons sal?

Ingevald hoell in den svettdrypande haesten utan att i foerstone kunna reda
sina tankar. Slutligen kom han ihag, att det var offerhoenans blod, och
andfadd beraettade han, hur allt hade tillgatt.

--Manligare skulle du ha skoett din pil, svarade fadern, om inte
bagstraengen hade varit en skoen kvinnas har.

Ingevald lyfte ned Soldis fran haesten. Under tiden fortsatte han att
tala om offret vid skurdtemplet och om den gamle Jakobs kaepp.

--Den gamle laer ga omkring och predika om en gudinna, som han kallar
Jesu moder. Jag tror, att det nya belatet var hennes. Det var Jesu
moder, som sa ledde pilen, att Ulv Ulvsson varken kunde doedas eller
doeda.

Folke Filbyter svarade honom foeraktfullt:

--Om det aer, som du saeger, da aer Jakob modigare aen jag trodde. Sjaelv har
jag ofta kaent hag att goera som han och sla soender de elaendiga
gudabilderna. De sta likvael pa mina aegor, och daer rader ingen annan aen
jag. Men lat oss i alla fall var