sig om,
att inga voro vakna. Ett varmt brandos steg aennu fran haerden mitt under
dem, daer jord och aska blivit hopkardade i en hoeg oever gloeden, sa de
skulle hallas vid liv till morgonen. De knoeto ihop tre baelten och
hissade sig ned, en efter en. Alla kommo de mitt i askan, sa att den
yrde hoegt upp, och de maste hjaelpa varann att slaecka den eld, som
begynte pyra i deras klaeder och ludna skodon. Till sin belatenhet hade
de redan funnit, att traelarna icke haer sovo inne hos husbondfolket som
pa det vilda Folketuna utan lago foer sig i nagot saerskilt soemnhus. Men
lucksaengen stod halvoeppen, och de sago, att Ulv Ulvsson lag daer och sov
med sina soener. Ingevald gick sakta fram och skoet igen luckorna. Sedan
faellde han haspen och staellde fyra traelar med ryggarna mot luckorna, sa
att de liggande icke skulle foerma att oeppna inifran. De andra traelarna
drogo undan bommen fran stugdoerren, sa att vaegen till flykt blev oeppen.

Alla dessa foerberedelser utfoerdes varsamt och ljudloest. Foerst naer de en
stund noga hade hoert efter att allt fortfarande var lika stilla i
garden, begynte Ingevald att leta efter Soldis. Han hade icke heller
gatt mer aen halvvaegs genom salen, da han fick syn pa henne. Yrvaken,
barfota, baraxlad och omsvept med ett brunt aklaede stod hon i en
sidodoerr och stirrade pa honom. De stora silverringarna blaenkte i hans
oeron, och alla de gula och roeda lapparna flaxade, under det att han,
naestan springande, kom emot henne. Hon boerjade ropa pa de sina, foerst av
foerskraeckelse, sedan av harm. Maennen vaknade i saengen och svarade henne,
men traelarna hoello igen luckorna med sina ryggar. De dunkade och baende
inifran men haspen var av jaern och traelryggarna voro sega, och foetterna
togo spjaern mot en av stockarna i det ojaemna golvet.

Ingevald grep fatt henne, och sa snart hon blivit bunden, tog han saxen,
som lag pa bordet bredvid ett tygstycke och nagra nystan. Han klippte av
det gula och tjocka haret och raeckte det till bryten.

--Sno mig en bagstraeng, sade han.

Bryten tog av vaxet, som lag i en ask bredvid soemnaden, och snodde en
straeng. Den knoet han vid bagen.

--Oeppna nu luckorna! sade Ingevald.

Traelarna lyfte da haspen ur oeglan och veko at sidan, sa att luckorna
floego upp.

Ulv Ulvsson satt uppraett i baedden och det var laett att fa sikte pa hans
vitspraengda skaegg, som bredde sig oever broestet. Soenerna lago laengre in,
sa att de icke kunde komma ut fo