an och talade med tummarna, fick
han avsky foer henne, sa att han ej laengre kunde kalla henne mor.

--Jag kaenner nog, sade hon och skaelvde pa roesten, det du i natt lanat
Ulv Ulvssons oegon och att det aer med dem du ser pa mig. Baettre vore, om
de brunne som en verklig skogsulvs. Svider det inte aennu i din kind
efter slaget? Inte en stund laengre vill jag stanna hos en husbonde, som
utan att haemnas latit oss svaelja en sadan skymf som i dag. Jag skulle da
foergiva honom eller sticka ned honom under soemnen.

--Sa ga da! Ga hem till Jorgrimmes kula!

--Jorgrimme aer doed. Haer pa haellen offrade han min syster at Den enoegde
foer att foerlaenga sitt liv. Men fran den stunden blev han oglad och kaende
aldrig mer nagon trevnad. Da gick han in i hoegen och stack sig sjaelv med
stenkniven. Och naer jag kom dit och fann, att han var doed, staellde jag
hans fiskdon och grytor omkring honom. Och hornet Manegarm satte jag i
hans stela haender. Sedan taeckte jag oever ingangen med jord och torv.
Aelgen betar oever hans huvud. Ingen skall hitta dit, liksom han sjaelv ej
visste varifran han kom. Ja, ga, ga, dvaergkvinna! Det saegs, att du
stammar fran forna hoevdingar, som bodde langt i norr, daer kvinnorna ha
skaegg och jaga uroxen med pilbage och oevervinna jotnarna med sina
besvaerjelsesanger. Daer voro de vida oeknarna fulla av snoe och villebrad,
och daer haerskade dvaergarna. Ack, de ha blivit fattiga och fa! Nu hoer man
naestan aldrig, att nagon moeter en dvaerg i skogen, och haer i bygden voro
vi de sista. Ja, ga, ga, dvaergkvinna, i dagar och naetter, du moeter aenda
ingen gelike. Men naer dvaergarna sluta att tala, gloemma de snart alla ord
och kunna bara vina och skria med stormen.

--Ja, ga, ga! upprepade han bittert. Vada oever stroemmen nedanfoer det
sista fallet. Daer sluta alla stigar. Daer boerjar oedemarken. Varfoer gav du
mig livet, om du inte vagar att taga det ifran mig? En trael kan koepa sig
fri och bli lika god som nagon annan, men hur skall jag nagonsin kunna
koepa mig fri fran allt det onda, som jag aervde fran dig. Mina broeder
visste vad de gjorde, naer de goemde sig i avlaegsna laender. Vad skall det
bli av Folke Filbyters gard och aett? Varken oernar eller duvor krypa fram
ur en mullvadsgang. Till oss kommer man foer att saelja salt, och sedan
spottar man pa troeskeln. Om jag ocksa rakar mitt huvud och faergar mina
kinder, sa sitter aenda blodsarvet efter dig i mina inaelvor. Kan nagon
olycka v