voro aenda desamma. En gang sedan dess hade han droemt om henne. Da i
droemmen hade hon suttit och brutit soender glaskulorna som noetter, och ur
alla kroep det sma svarta larver med horn.

--Naer jag ser raett efter, sade han, upptaecker jag pa ditt baelte en hel
rad av de mynt, som jag foerlorade i snoen. Du kan inte skylla mig foer att
ha bradskat med att taga haemnd pa er, dvaergar. Saeg nu, hur har du kommit
hit?

--Ensam och vilse gick jag i nattmoerkret, kvidde hon och smaellde med
tungan och talade med tummarna pa finnvis. Ingen hade oera naer
vildmannens dotter ropade. Ingen hjaelpte henne, naer hon stupade genom
gillret, och hon var foer liten att taga sig upp.

Dejan kom nu litet naermare.

--Hon aer nog frid och vael danad, den lilla, men du skall inte hoera pa
henne, husbonde. Naer en av hennes folk ser en roed raev, kallar han den
vit, bara daerfoer att en dvaerg aldrig kan saega nagot sant. Var du saeker,
att haer aer nagot foersat med i detta. Jag har hoert mycket ont om
Jorgrimme och hans kula. Hade han aerligt i sinnet, komme han sjaelv till
gardsgrinden med sina doettrar och bad dig att koepa dem. Upptar du henne
bland husfolket, sa kan daerav komma mycket ont.

Han stoette fast spaden i marken och boerjade taenka.--Tror ni da, fragade
han slutligen, att jag skall sitta ensam i alla mina dagar och inte ha
annan oegonfaegnad aen era sotiga huvud?

--Vad oss traelfolk angar, svarade hon, kaenner jag mer hoegaettade odalmaen
aen du, som inte hallit sig foer goda att saetta traelkvinnorna bredvid sig
pa dynorna. Jag har varit i gardar, daer var traelinna hade en pase pa
ryggen, och i var pase skrek det ett barn. Sa brukar det ga till haer
sunnanskogs.

--I min stuga far traelkvinnorna noeja sig med halmen.

--Vi menade ocksa bara, att du skall lata henne sitta kvar i gropen, sa
att ingen behoever roera vid henne. Vill hon taga sig upp, kaenner hon nog
runor, som hjaelpa henne lika bra som nagon stege. Och sa menade vi, att
du borde taenka pa att skaffa mer heder at garden. Du aer redan oever din
medelalder, och en sa rik bonde som du behoever vael bara aka till
naermaste granne foer att goera ett gott brudkoep.

Han vaende henne ryggen och begynte ga utat akern. Naer traelarna sago det,
foeljde de efter och togo vid igen med arbetet. Under tiden mumlade han:

--Jag har nog hoert om de stormodiga bondedoettrarna, som draga sina
broeder med sig in pa baenken och sla efter husbonden med nyckelknip