r jag i hoegen, naer ni
atervaenda, blygens att betraeda den, om ni komma foer att tigga.

Ingemund och Hallsten drogo nu i oesterviking, men Ingevald fick sitta
hemma hos traelarna. Han var moderns kelpilt. Hon klaedde ut honom i
skrikande tyglappar efter dvaergfolkets tycke, men han foeljde traelarna i
arbetet och hoegg stoerar och repade vidjor som de andra. Om kvaellen kroep
han in mellan dem, naer de sutto kring haerden och bundo bast eller
gjorde kardor, och han laerde sig att haerma deras tungsinta och slaepande
tal. En trael foerblev han i alla sina tankar, ty han visste ingenting
annat om vaerlden aen vad traelarna visste.

Det var Folke Filbyters froejd att halla broellop foer sina traelar. Helst
staellde han det sa, att han gifte ihop en ung trael med nagon av de
fulaste och skrumpnaste gummorna. Nu hade han en traelkvinna, som han
kallade Tova Halmkaer, daerfoer att hon var gammal och utsliten och mest
lag bakom avbalkningen och suckade. En dag, naer tiden blev honom lang,
gjorde han broellop foer henne och en ung trael, som hette Kalv. Bryten
manade in alla traelarna och staellde upp dem med viskor under armarna,
som det var bruk naer de skulle leka broellopsdans. Han var miskundsam mot
dem, naer de arbetade, ty han var man att likna sin husbonde; men naer de
skulle leka, voro de sa troega, att han maste taga till piskan och snaerta
efter deras langa haelar och platta foetter.

--Tova, Tova! ropade Folke Filbyter och log, sa att det skymde foer
oegonen. Tror du, att du far ligga kvar hos baggen i farfallan, naer du
skall i brudhalmen? In med dig vackert i leken. Nej, vaenta litet, Tova!
Saeg oss foerst, om det aer sant, att du fordom i din ungdoms och darskaps
dagar roevades fran skepp till skepp foer dina vita armars skull?

Hon stroek sig oever harfaestet med sina tjocka och krumpna fingrar och
stod alldeles foerbryllad mitt i ringen. Det eggade husbonden aennu mer
till att fortsaetta gycklet.--Du aer foer blyg att svara pa sadant, Tova
lilla. Och du aer raedd foer brudgummens vrede. Han aer sa ung och hetsig,
brudgummen. Men saeg oss da atminstone, om det verkligen kan vara sant,
att du aer dotter till en stor och maektig hoevding i Frisland?

--Honom minns jag inte, svarade hon langsamt och slaepande. Men jag minns
en ung kvinna, som var min mor och som satt i det tranga borgfoenstret
och plockade koersbaer at mig fran traedtopparna.

--Trodde jag inte att det var sant! Du far en aedel brud, Kalv. O