ed en sidoblick, som blev foernaermande i sin misstro, saenkte
han roesten och halvviskade:

--Granne, du baer flera aerenden pa hjaertat aen du latsats.

Daermed gav han Ulv Ulvsson ett slag pa skuldran, men aennu en gang ryckte
han till av foerundran. Det var infoer det dystra allvar, som vid hans ord
laegrade sig pa gaestens ansikte.

--Mitt aerende har jag redan sagt dig, svarade slutligen Ulv Ulvsson
efter att laenge ha statt tyst, som ville han helst slippa alla
bekaennelser. Likvael boer jag inte neka att under vaegen hit kom jag pa
manga tankar. Hur du hade det inom skal och vaegg visste jag inte mycket
om. Naer jag stod vid ramaerket mellan vara aegor och vattnade oxen i
baecken, besinnade jag, att du kanske hade barn liksom jag och att ett
gifte saekrare aen annat kunde betrygga ett foerbund mellan gardarna.

--Nu talar du uppriktigt, Ulv Ulvsson.

--Och daermed skall jag fortsaetta. Naer jag fick traeffa dig i din sal och
se din son, voro de tankarna fort bortblasta. Din son aer en vanboerding,
och jag haller min dotter foer god att baettra upp ditt aetteblod.

--Dagarna bli langa foer en moe, som sitter och vaentar pa friare, kaera
granne, och du skall inte vara hard mot henne. Haer skall din dotter fa
det bra. Hon skall fa bo hos mig och vara samman med mig om disk och
duk.

--Aennu har jag inte sett nagon duk i ditt hus, Folke Filbyter, och min
dotter trivs gott daer hon aer, under mitt ris. Pa ditt Folketuna rader
varken skick eller sed. Traelarna stirra, som om de aldrig foerr sett en
maenniska i hela klaeder.

--Vet du, att jag har varit hoevding och haft tre skepp pa havet?

Ulv Ulvsson log.

--Det later som en saga, men det saegs, att den skall vara sann.

--Den foerste tiggaren har i dag kommit till trakten, Ulv Ulvsson. Vad
sadana varfaglar varsla, har du nyss sagt oss. Vaelj sjaelv, om du vill ha
foerbund eller strid mellan gardarna.

Ulv Ulvsson vaende sig halvt at sidan foer att ga, men betvang sig.

--Daeroever bestaemmer inte jag ensam, svarade han motstraevigt.

--Du har da vuxna soener?

--De bli harda noetter att knaecka pa en faestningastaemma. Du skall likvael
inte tro, att jag aer oevermodig, daerfoer att jag aer av gammal
lagmansslaekt. Vem kan saega det foerut, om inte din smalaxlade sons granna
klutar baettre behaga mina barn aen mig? Jag har traett in under ditt tak,
och du aer daerfoer i din raett att ocksa stiga under mitt. Du kan da sjaelv
framstaella vilka fragor