ermadde pa stigarna till Ramundeboda.

Slutligen urskilde han mellan tallarna de manga hundra svarta korsen
vid kapellet och steg av.

Daer var en oeppen graesvall mellan sjaelastugan och bodarna, och
drottningens taernor hoello pa att braenna svartkummin och enris mot
myggen. Sjaelv satt hon i graeset bredvid elden och lekte schacktavel med
den tyste Folke Algotsson. Valdemar lag utstraeckt pa hennes kjortel med
foetterna bland tusenskoenor och Jungfru Marias nycklar. Karga och dystra
obygder bredde sig at alla sidor, men haer i saenkan blommade aenda en
yppig var. Slan och loennar voro aennu sallade med vitt och honungsgult.
Nedanfoer de nyutslagna hasslarna, daer solen sken in, var det blatt av
styvmorsblommor, och nageloerten tecknade sina sma vita kors pa
klippmossan.

Drottningen hade vaegrat att vara skild fran Valdemar i farans stund, och
den mandeldoftande varluften foerde med sig en flaekt av foersvunna dagars
makliga ro.

Runt omkring sov hans vakt med solbraenda ansikten och haenderna under
nacken. Lagman Algot, som skyndat i foervaeg till Ramundeboda foer att moeta
konungen, var den enda, som satt uppraett och vaken. Med fingret ritade
han upp i graeset traktens skogar och vattendrag, men Valdemar sloet
oegonen. Vad brydde det honom att giva akt pa kullar och kaerr och staella
upp boender och lysa som haerfoerare. Vad betydde medgang eller otur foer
honom mot att fa stroeva kring som en fri maenniska! Han kunde ha skaenkt
bort sin krona at en vacker hirdman lika sorgloest som en hjaelm, men han
unnade den icke at en foerraedisk fraende. Aldrig, aldrig! Naer hans boender
och skogsgangare hade hejdat det foersta anfallet, skulle han skicka sina
baesta ryttare och lata dem fullborda segern. Och brodern? Ja, honom
skulle han vinna tillbaka foer alltid genom att foerlata honom.

Gistre Haerjanson steg fram, soenderriven och bloedande.

--Vintern aer oever och marken i blommor, sade han. Saett dig upp, herre,
och hoer hur goeken sjunger i sunnanskog.

Valdemar satte sig upp och skakade de ringlande lockarna ur oegonen.

--Du aer blodig. Du kommer fran striden.

--Jag kommer fran din slagna haer foer att lyckoenska dig. I dag kan du fa
doe en hjaeltes doed. I afton kan du fa sova skoenare i blomstergraeset aen
Magnus i sitt riddartjaell.

Med snabba ord beraettade han om nederlaget och bad honom att samla de
flyende till en sista strid. Valdemar steg genast upp och drog pa sig
ringhandskarna, och de vae