enga rundeln,
men sa hoerde jag hymnerna och kyrieropen, som stego och stego. Sjaelva
mullen laengtade uppat. Da foerstod jag den nya andan och laet stenskogen
vaexa. Och nu star den haer med sina stammar, sina spetsbagiga grenvalv
och rosverk och korsblommor. Dina skogar ha flyttat hit in, Valdemar.
Det aer en kyrka foer dig. Se haer pa stenarna, som muntra hantverkare
halla pa att hugga under vardagarna och som skola laeggas oeverst pa
stoettorna! Jaegare och ulvar, riddare med korsfanor, lekare och brottare,
barn, som kasta snoeboll, feta borgare, sjoefolk, aelskande, som famna
varann, krigare som doeda... alla vilja de uppat, uppat med klockklangen.
Alla kommo de med sin skaerv till min kyrka, och daerfoer foertjaena de ocksa
att fa vara med.

De gingo fran sten till sten, och pa var och en fanns det nagon sinnrik
bildgata att tyda.

Naer de kommo tillbaka in i kapellet, fattade Fulco ploetsligt om hans
handlove.

--Gud aer oever mig och mitt verk, och folket aer med mig, viskade han
sakta. Vill du aennu foersoeka att raedda din krona, sa lyd. Du aemnar bryta
upp redan i morgon. Men vart?

--Till din primas, bisp, foer att fa hjaelp. Till Lund gar faerden.

--Nej, laengre.

--Du menar?

--Den helige fadern vistas i vinter i Lyon.

--Gott! Hos honom skall jag utverka ett varningsord till dig och
hertigen.

--Det aer sent att varna, naer golvet redan brinner.

Han tryckte Valdemars hand mot helgedomsskrinet och vaende sig till
folket.

--Vid Var fru och helge Erik svaer konungen och lovar att redan i morgon
dag boerja en angrande botgoerares faerd. Drabbe annars bannstralen den
foerlorade!

--Du kastar dristigt dina taerningar, bisp, mumlade Valdemar mellan
taenderna och hoejde sedan nagot roesten. Spela, mina musikanter, en sista
gang foer helge Erik. Ga sedan hem till vaelbehoevlig vila, ty i morgon vid
min avfaerd skola ni ocksa spela. Eller saeger inte David om sin gud:
lovsjunger honom till cittra och harpa, lovsjunger honom till puka under
dans!

Med de orden gick han nedfoer trappan och laemnade kyrkan, foeljd av ett
foervirrat sorl.

Naesta dag blev det liv och roerelse i kungsgarden, ty allt skulle i en
hast ordnas och anskaffas foer den langa resan. Flaskorna fylldes med
vin, fageldunskuddar och taecken instuvades i saeckar, som bundos oever
kloevjesadlarna. Hela marknaden flyttade smaningom med sina varor till
platsen framfoer drotthuset. De pilgrimer, som, foer att fa skydd, aemnade
sl