Compostella.

Stugor och visthus oeppnades med from gaestfrihet, men laengterskan fran
Agnetaklostret kunde saellan foermas att stanna. Sa snart hon kom in i en
by eller koepstad, talade hon genast om den naesta, alltid fylld av
hoppfull tro pa det, som lag bortom stunden. Omsider anlaende pilgrimerna
i oekstockar till Foeresans mynning, daer en skyhoeg kyrka hoell pa att resa
sig bakom murstaellningar och befaestningar, och sedan voro de om en stund
i aerkebiskop Fulcos gamla Uppsala. Jutta visste, att barnet var goemt hos
Fulco och att drottningen saekert maste infinna sig till en sa stor
hoegtid foer allt folk. Obemaerkt och utan att giva sig till kaenna foer
nagon--och nunnorna hade hon alagt tystnad--tog hon in i
pilgrimshaerbaerget. Snart satt hon med de andra framfoer eldarna pa
garden. De begynte att spraetta av blybilderna foer att haenga upp dem i
kyrkan, och en av de aeldsta pilgrimerna, som laenge hade sett pa henne
med vaenlighet, vaende sig till henne.

--Osynligt bar jag egentligen detta pilgrimsmaerke langt innan jag gick
hemifran, ja, i alla mina dagar, sade han och foell langa stunder i
tankar. Jag fann ingen ro, foerraen jag fick staven i handen och boerjade
ga. Och osynligt kommer detta tecken alltid att sitta kvar pa min hatt
som det stora maerket oever mitt lif. Pa samma saett har var och en nagot
inom sig, som inte unnar honom lugn, innan det far flyga ut och bli
maerket oever hans jordevandring, hans pilgrimsmaerke. Skall det ocksa
kosta hertigen hans salighet, kommer han inte att halla frid med sig
sjaelv, foerraen han har makten i sin hand och far styra och omskapa. Det
aer hans pilgrimsmaerke. Sedan blir han, tro mig, en stor man och en aedel
man. Innan en maenniska hinner fram till sin raetta baenkplats vid bordet,
sopar hon manga skedar i golvet. Och Valdemar uthaerdar inte en dag, om
han inte far foeroeda allt, som blev hans. Det aer hans pilgrimsmaerke. Och
du, nunna, du laengtar. Det aer ditt pilgrimsmaerke.

15.

Vinterblasten rasslade oedsligt oever aettehoegarna och kastade in snoe genom
det trasiga braedtaket pa den gamla, av brand foerhaerjade kyrkan. Fast
paven laenge hade utlovat fyrtio dagars syndaavloesning at den som besoekte
staellet, infunno sig allt faerre vallfaerdare vid den arliga
midvinterfesten. Och aenda hade den aelskade konung Eriks ben blivit
upptagna ur kyrkgolvet och med den laga guldbelagda kopparkronan om
huvudet uppstaellts i ett skrin, vid vilket det