ohyggliga blir det
skrattat at. A fy, att komma till mig med en sadan smuts! Har du da
ingenting annat att saega mig...? Hur gar det min vaen, den gamle lagman
Algot? Han aer foersvunnen sedan laenge.

--Han fick hat mot dig pa Bjaelbo och laeser nu lag foer sina vaestgoetar.
Naer tid blir, toer du nog moeta honom.

--Och Hulv Skumble, bergmaestaren, som kom med jaernet?

--Han har goemt sig i skogarna och skyr att se maenniskor. Men jag tror,
att vi ha annat att taenka pa. Jag star haer foer att tala om din broder
Valdemar... Naer hustrussystern kom i klostret, foedde hon en son.

--Jag vet.

--Valdemar har goemt barnet hos sjaelva aerkebiskop Fulco i Uppsala. Det
var att kasta det mitt i ulvens kaeftar. Ett oevermod, som liknar honom.

--Men det var klokt. Fulco aer en man, som foerstar faran och vet att
tiga.

Martinus korsade sig.

--Miserere mei Deus!

Herr Svantepolk raeckte hertigen ett brev.

--Du kaenner aengelsvapnet i sigillet.

--Det aer fran Fulco.

Hertigen slet upp och laeste det haeftigt. Gloemsk av staellet kastade han
det i vredesmod ifran sig mitt pa altaret. Hans oegon blixtrade.

--Det aer foer mycket av en broder. Vet du, vad Fulco skrifver? Valdemar
aer halvt besluten... alltid halvt... att plocka fran mig jarlamakt och
foerlaeningar, att kraenka doed mans skrivna vilja, att... Tva hov har
landet inte rad att halla, saeger han, och mina utlaendska riddare vill
han ha ur riket. Men jag aer ordningsmannen i var slaekt, och allt gar
soender samma dag jag gar... Nej, det far aldrig ske. Nagon vinter, naer
han far till distingen, tar jag med mig mina maen och rider dit, och jag
slar till. Jag maste aenda ofta till upplandsbygderna pa lagfaerd. Men den
gangen skall jag komma med storflock.

Bengt fattade om hans bada skuldror och staellde sig framfoer honom.

--Folkungatraeta, bondetraeta om gods och guld, sade han, tar du da aldrig
nagon aende! Spannmalsriddare, riddare av mjoelsaecken, det aer vad vi aero,
vi alla av den foerbannade aett, som kommit upp pa Svitjods gamla
kungastol. Hall frid, och tag allt, som aer mitt! Jag aer en kyrkans man
och behoever bara min svarta kjortel och mitt broed.

Magnus slog handen i altaret.

--Bengt Alltfoergod och Erik Allsintet, mina kaera broeder! ropade han, och
en ohygglig glaedje broet fram oever hans ansikte som ett eldsken oever ett
moerkt svedjeland. Stanna ni i maessan, naer jag handlar. Nu aer det tid.
Ulven flyr maenniskor, tills han