k. Jag skall laera mig ett
yrke. Jag skall sitta som den tarvligaste skoflickare vid min laest. Och
vet du vad jag laengtar efter? Jo, att vid Helgalekamens ljuvliga varfest
fa se dig ga framfoer mig bland de blaklaedda hantverkarhustrurna, som
halla vaxliljor i haenderna.

Han haengde hornet oever axeln i snoeret och baeddade under henne med hoe.
Vid gardarna stannade han och laet henne fa nagra droppar mjoelk eller
vatten, och kvinnorna foersoekte vaecka henne med loeften om granna band och
en ny farskinnstroeja. Men naer han langt fram pa andra dagen kom till
nunnorna i Vreta, sade de till honom:

--Du skall froejda dig med oss och laemna henne haer, ty just med de
hardast proevade sker det under, och naer det taeckes, skall nog ocksa
hennes tunga loesas.

Ingrid Svantepolksdotter smoeg sig fram till honom och fragade om Folke
Algotsson, och han lovade att hjaelpa henne med brev och haelsningar, bara
han emellanat fick slippa in till Yrsa-lill.

Nunnorna buro in henne i en cell och vardade henne oemt. De gavo henne
rena klaeder av vitt ylle, och manga vallfaerdade sedan dit foer att fa se
den sovande vallkullan i Vreta.

13.

Varifran ljuder sangen i en sa tidig timme? Vilka sjunga med sa djupa
roester om blodsdropparna i kalken Gral pa Montsalvage? Hoer allvaret, hoer
jublet! Det aer icke tva eller fem roester, det aer femtio eller kanske
attio. Det aer hertigens riddare och hirdmaen, som feja sina klaeder och
drabbtyg vid Nykoepingshus!

De stodo i vita ylleskjortor med bara armar och gnedo och blankade,
boejda oever traebockarna, som voro uppradade utmed muren. De voro mycket
varma, ty nyss hade de oevat sig med att kasta spjut, hoppa, klaettra och
skjuta med bage. Men luften var aennu isande frisk, ty morgonsolen hade
foerst nyss boerjat glittra i istappar och skarfrusna drivor.

Vart dammkorn maste bort, var flaeck. Brynjan av lombardiskt smide
glaenste redan som klart silver. Och svaerdet, det tunga, stora svaerdet!
Tva egg hade det, en mot de fattigas foertryckare, en mot kvinnornas och
de svagas foerfoeljare, bada till baevan. Hur lyftes det icke mot solen och
synades, sa att ingen rost fick aeta sig fast i det skinande stalet.

Magnus log, da han taenkte pa broderns ord om den unkna luften i ett hus
utan kvinnor. Han steg just in i det lilla kapell, som graensade till
sovstugan och daer han foervarade det heliga svaerdet Grane. Det lag pa
altaret, och naer smasvennerna ibland stulo sig till