oertroende.

Hermiones oemhet och kaerleksfulla vaesen gjorde ett allt maerkbarare
intryck pa brodern och vann slutligen hans tillgivenhet. Hon lyckades
foerma honom oevergiva sin enslighet, laemna sin kammare och tillbringa
nagon av dagens timmar i hennes saellskap pa den vackra platsen, daer vi
en gang sago henne med sina vaeninnor--daer springbrunnen sorlade,
faglarne sjoengo, pelargangarne bjoedo svalka och himmelen vaelvde sig
klar och ren oever dem.

Klemens besegrade de foerdomar, som ville stoeta henne tillbaka, men han
skulle icke hava foermatt detta, om icke hastigt en tanke hos honom
uppstigit att omvaenda henne till kristendomen. Detta beslut
uppfriskade hans sjael; det gav honom ett vaerdigt mal att efterstraeva
och avvaende hans tankar fran honom sjaelv. Han skyndade till Petros foer
att underraetta denne om sin avsikt och vinna hans uppmuntran till
foeretaget.

Petros kunde naturligtvis icke annat aen gilla hans beslut, ehuru han
ingalunda tilltrodde sin fosterson tillraeckliga krafter till det vaerv
han palade sig.

Fran denna stund soekte Klemens sin systers umgaenge i staellet foer att
undvika det. Han boerjade tala till henne om den kristna religionen,
och Hermione lyssnade gaerna till hans ord. Med foerundran upptaeckte
han, att det, som han beraettade, icke foer henne var nagot nytt. Hon
hade laest de kristnes heliga skrifter, hon kaende Jesu levnad och kunde
upprepa hans muntliga laeror; det var endast utlaeggningen och den
kristna metafysiken, varmed hon roejde nagon obekantskap. Hermione sag,
att Klemens talade med vaerme och kaerlek om dessa aemnen; hon lanade
honom daerfoer gaerna sitt oera och aktade sig att framstaella andra
motsaegelser aen sadana, som voro aegnade att sporra hans nit, emedan han
kunde oevervinna dem.

Tyvaerr var Klemens' ihaerdighet ingalunda sa stor som hans iver.
Samtalen stoerdes som oftast av nagon tredje persons ankomst. Aen visade
sig Karmides, aen Ismene och Berenike, aen Teodoros, och foer denne siste
hyste Klemens samma fruktan som foer den lede frestaren sjaelv. Det var
foer Hermione omoejligt att foerjaga denna raedsla. Da Teodoros naermade
sig, avlaegsnade sig den unge foerelaesaren utan att svara pa hans
haelsning. Petros hade emellan dem bada upprest en ooeverstiglig mur.
Klemens misstaenkte aeven, att Teodoros, liksom han sjaelv, soekte vinna
Hermione foer kristendomen. Men den kristendom, som Teodoros
foerkunnade, var ju en falsk och kaettersk, farlig