ty det duger ej att ljuga. Han skall skickas till den svarte
Tartaren att lida Tantalos' kval. Dock--om han svarar, att Myro hade
blivit ful, att de eder han svor endast gaellde den vackra Myro och
icke den vederstyggliga, manne han da icke skall ga fri? Jag fruktar
det. Ja, han har visserligen raett. Mina anprak grundade sig endast pa
min skoenhet och foerfoello med den. Men saeg mig allvarligt, Rakel, aer
jag verkligen sa gruvligt ful, som man saeger?... Hm, jag pratar hit
och dit, fortfor Myro, och du hoer icke vad jag saeger. Men skall du
icke spisa, min stackars vaen? Du borde vara hungrig som en varginna,
du som har tva att foeda.

- Nej, jag kan icke spisa nu, sade Rakel. Jag aer icke hungrig.

- Du har ock i dag varit ovanligt lugn. Jag har icke sett dig faella
en tar. Och daeri goer du raett. Det tjaenar till intet att grata. Tiden
aer en ypperlig laekare, som endast langsamt tar livet av oss. Medan han
helar gamla sar, slar han nya foer att hava nagot att syssla med. Den
baesta balsam han aeger aer likvael vinet. Det innehaller bade froejd och
gloemska. Kom da och toem atminstone en baegare. Det skall goera dig gott,
Rakel.

- Nej, jag aer icke toerstig. Om en stund mahaenda ...

- Man behoever icke vara toerstig foer att aelska vinet. Se haer, sade
Myro, i det hon laemnade bordet och raeckte at Rakel den fyllda baegaren.
Foersoek blott, och jag svaer, att det skall goera dig gott.

Rakel drack nagot foer att goera sin vaelmenta vaen till viljes. Sa mycket
flitigare hoell sig Myro till pokalen. Hon laemnade samvetsgrant halva
maltiden oroerd foer Rakels raekning; men vinkruset anlitade hon dess
oftare, som hon var ensam daerom. Det hade pa senare tider blivit
hennes vana att varje afton, naer tillfaelle daertill yppades, dricka sig
rusig.

- Vet du, Rakel, fortfor den pratsamma Myro, jag har aeven i dag sett
den lille svartmuskige karlen vandra haer utanfoer, gata upp och gata
ned. Mina oegon skulle bedraga mig mycket, om han icke aer av ditt folk.
I, Judar, han er egen praegel, och alla aeren I, tycker jag, mycket lika
varandra. En aning saeger mig, att han soeker ingen annan aen dig. Kanske
att din far har boerjat angra sin hardhet och vill aterfoera dig i sitt
hus eller atminstone skicka dig nagon hjaelp. Om du icke sa straengt
foerbjudit mig det, sa skulle jag anhallit den lille karlen och sagt:
du soeker kanske Rakel, Baruks dotter. Jag skall foera dig till henne.

- Nej, Myro, jag besvaer dig vid