on anlaent till
det pa toppen av denna kulle belaegna huset.

Myro fann porten last. Hon fattade portklappen och bullrade sa laenge,
tills det slutligen oeppnades. En gammal tjaenare med judiska drag
visade sig och sporde vad hon ville.

- Jag skall tala med Baruk, sade Myro och ville traenga in.

Tjaenaren hoell henne tillbaka, da han vid portlampans sken igenkaende
vem hon var och sag hennes upproerda utseende.

- Min herre aer sjuk, svarade han, och kan ej emottaga besoek. Vad aer
ditt aerende? Jag skall frambaera det.

- Nej, det vill jag sjaelv goera.

- Hon skall sjaelv goera det ... Vi vilja sjaelva goera det, upprepades
av Myros ledsagare, till icke ringa foervaning foer tjaenaren, som
hastigt misstaenkte, att nagot vald asyftades, och skyndade sig staenga
och tillbomma porten. Strax daerefter oeppnades en liten lucka pa denna,
och tjaenarens roest hoerdes ater, saegande:

- Men vad aer da a faerde? I hoeren att min herre aer sjuk, och kunnen
vael begripa, att jag icke kan inslaeppa en hop fraemmande folk pa
garden. Saegen ert aerende, och jag skall frambaera det.

- Aer din herre icke sjukare, aen att han kan stiga upp och taga
manteln pa, sa skall han foelja mig, sade Myro.

- Saeg honom, utbrast en annan, att vi hava en haelsning fran hans ...

- Tyst, infoell Myro, saeg honom ingenting. Han skall ingenting veta,
foerraen han med egna oegon ser. Vi vilja tala med honom, det aer nog. Bed
honom komma ut. Det gaeller en fraga om mycket guld och stor vinning.
Saeg honom det!

Luckan staengdes, och man hoerde tjaenarens steg, da han avlaegsnade sig.

Det droejde laenge, innan porten ater oeppnades. De som vaentade daer
utanfoer tillkaennagavo sin otalighet genom foernyat buller med
portklappen. Slutligen visade sig en liten kaftanklaedd, svartskaeggig
man av dystert utseende.

- Mina vaenner, vad viljen I? fragade han med mild roest, sedan han
stigit ut pa gatan.

- Du aer icke Baruk, infoell Myro. Vi ville tala med den rike maeklaren
och icke med dig.

- Baruk ligger sjuk i sin saeng. Jag aer hans vaen och fraende, rabbi
Jonas, och vad I viljen saega honom, kunnen I saega mig.

- Du kaenner da aeven hans dotter, Rakel? fragade man.

- Ja, svarade rabbinen. Vad aer det med henne?

- Du skall fa se, sade Myro.

- Och skall omtala foer Baruk vad du har sett, som om han skadat det
med egna oegon ...

- Den girigbuken, den hardhjaertade skurken, infoell en annan.

- Jag foeljer er, sade rabb