ningar att loesa
min gata. Jag vill da sjaelv tolka henne. Krysanteus har en son ...

- Jag vet ... det svagsinta helgonet ...

- Tyst, ingen haedelse! Helgon aero aldrig svagsinta. Det aer nog att
saega helgonet, ifall du som en god retor vill undvika pleonasmer. Nog
av, det aer sonen och icke dottern, som aerver fadern ...

- Det beror av Krysanteus' testamentariska anordning, infoell den
lagkloke Olympiodoros. Vill han tillfoersaekra sin dotter en del av sin
foermoegenhet, star det honom fritt. Foeroevrigt har Hermione, om hon
gifter sig, full arvsraett efter sin broder helgonet, vilken sannolikt
icke gifter sig och lika sannolikt inom kort utbyter det jordiska mot
kristianernas elysium.

- Riktigt, anmaerkte prokonsuln, men du foergaeter a andra sidan, att
Krysanteus har en annan arving, vars raett gar framfoer alla andras ...

- Och denne arving aer?

- Staten, min vaen, som har raett att indraga hoegfoerraedarens egendom och
redan skulle hava lagt beslag pa Krysanteus', ifall icke ...

- Ah, du har raett. Jag gloemde staten och hoegfoerraederiet ...

- Ifall icke, fortfor prokonsuln, en arving med aen heligare ansprak
hade foermatt staten att lata sina vila ...

- Och vem aer denne arving? Haer kraelar ju som i en myrstack av
arvingar.

- Kyrkan, Olympiodoros.

- Daer ha vi ju ater den foerdoemda kyrkan!

- Var lugn! Vi laemna kyrkan a sido och tala staellet om hennes malsman
och raettsinnehavare i denna sak, vilken aer Petros ...

- Biskopen?

- Biskopen och faeltherren. Densamme ...

- Ah, da saeger jag farvael at varje foerhoppning.

- Petros har foer Makedonios' eftertraedare, patriarken Eudoxos,
uppvisat en handling, genom vilken Klemens, det unga helgonet, avstar
den foermoegenhet, han aerver av sin fader, till den heliga kyrkan, med
uppdrag till Petros att foer kyrkans vael foervalta samma foermoegenhet.
Eudoxos, som utan tvivel fatt loefte om en andel i rovet, har givit
kejsaren, var nadigste herre, en vink att blunda med det oega, som
bevakar statens foerdel, och se saken ensidigt med det andra, som
bevakar kyrkans. Nog av, kyrkan--eller raettare: Petros--blir
Krysanteus' arving.

- Ah, den sluge skurken! mumlade Olympiodoros. Det aer dock en sorglig
tanke, att en aedel atenares aervda foermoegenhet--och vilken foermoegenhet
sedan!--skall oeverga i haenderna pa en ofilosofisk och plebejisk
lymmel till biskop. Vi leva i de yttersta tiderna. Deukalions flod ar
anyo i stigande. Ma den k