staellning, ljoedo
trumpetstoetar utefter linjen, rytteriet boerjade roera sig, avdelning
efter avdelning foersvann i dalgangarne och visade sig pa andra sidan
om dem, tills alla pass, som mitt emot nybyggarnes hoegra flygel foerde
till daelden, voro besatta.

Medan de kejserliga trupperna foeretogo denna roerelse, hade nybyggarne
uppstaemt den gamla aelskade stridspsalm, med vars toner de aeldre ibland
dem och framfoer alla de stridslystna donatisterna sa mangen gang under
sin stormiga levnad invigt sig till kamp och doed foer sin tro.

Maennen i fylkingen uppstaemde och deras kvinnor foerenade sig i sangen:

Guds namn aer kaent i Judaland, foerhaerligat i Israel,
han Sion till sin borg har valt, i Salem star hans helga tjaell.
Han krossar bagar, spjut och svaerd,
de stolte digna till hans fot,
och baevande den hela vaerld
foerstummas foer hans vredes hot.

Se Roevarbergen! Pa sin grund de svikta foer hans oegas blink,
och krigarskaror domnande nedlaegga vapen pa hans vink,
se vagnen stannar med sitt spann,
och doett aer stridstrumpetens ljud
och saenkt i dvala haest och man
vid blott en vink av Jakobs Gud.

Medan psalmens sista toner foerklingade, sags en ryttare i praesterlig
draekt, men omgjordad med svaerdet, foeljd av en centurion nedstiga i
daelden. Centurionen ropade, att man ville tala med nybyggarnes
oeverhoevding. I staellet foer denne nedkom en annan man, vael vaepnad och
av krigiskt utseende. Det var samme novatian, som vi sett deltaga i
nybyggarnes krigsrad.

- Vad viljen I? ropade novatianen, medan han aennu stod pa nagot
avstand.

- Underhandla, svarade praesten, som var ingen annan aen biskop Petros.

- Vael, sade novatianen, i det han naermade sig, vi hava da raett fattat
ert uppsat. Jag aer saend av var hoevding foer att hoera, vad I haven att
saega oss.

- Vi vilja tala med den hoegste befaelhavaren sjaelv, och icke med en
underordnad, foerklarade Petros.

- Han skall komma, da ert rytteri fatt befallning att goera halt, och
da er egen hoegste befaelhavare infunnit sig foer att moeta honom.

- Detta aer hoega ansprak av ett upprorshuvud, som, innan solen gatt
ned, skall vara i mitt vald. Jag vill da tala till folket sjaelv, och
det skall hoera min roest, sade Petros, i det han ater satte sin haest i
gang.

Novatianen fattade haestens tyglar och tvang honom stanna.

- Vad vill du oss? sporde han. Rid icke naermare, ty det kunde varda
din doed.

- I skullen