da vaga att doeda en underhandlare? Det vore er vaerdigt, I
foeraktliga upprorsmaen. Men ditt hot skraemmer mig icke. Jag kommer i
var herres och kejsares, det heliga majestaetets namn foer att
tillfoersaekra foerlatelse och gloemska at envar av eder, som i denna
sista stund vill nedlaegga vapen och atervaenda till sitt hem foer att
leva i lugn och laglydnad under de oeverhetspersoner och herdar, som
kejsaren oever er taeckes tillsaetta. Fran denna nad och foerlatelse aero
endast sadana som du och dina likar, det vill saega hopens uppviglare
och anfoerare, uteslutna. Slaepp tyglarne, man, eller avhaender du dig
genom din valdsamhet underhandlarens raett och pliktar med livet. Vi
aero haer tva mot en.

Novatianen slaeppte haestens tyglar och sade:

- Underhandlingen aer da aendad. Vi foerkasta ert anbud. Atervaenden och
saegen er befaelhavare detta.

- Det aer icke med dig vi dagtinga, ej heller aer det du, som bestaemmer
svaret. Det aer de foervillade sjaelva, som skola vaelja mellan doeden och
den nad, som endast foer dem och icke foer dig och dina likar aer oeppnad.

Under detta samtal hade den gamle donatistpraesten stigit ett stycke
nedfoer bergsluttningen och naermat sig dem. Enaer Petros talade med en
staemma, som hoerdes vitt omkring, hade David fullkomligt fattat, varom
fraga var, och medan novatianen atervaende fran moetet, upphov gubben
sin roest och ropade:

- Du falske profet! Vill du tala med folket och ej med dess hoevdingar,
sa aer du ej en underhandlare, utan en uppviglare, som boer nedslas med
svaerd. Men tror du, att du har att goera med klenhjaertade, sa kom hit,
och folket skall sjaelv svara dig, att denna dag skall varda en
grymhets dag, en vaeders och storms dag, en moerkers och dimmors dag, en
basuners och trumpeters dag, pa vilken Herren med en ringa hop av sitt
oeverblivna folk skall goera stora under emot filisteerna. Kom upp pa
berget, och finner du en enda, som saeger: lat oss denna gangen vika
och draga av igen--eller finner du en enda, som emottager skoekans
kalk, som du kallar nad och foerlatelse, av dina haender, sa straffe mig
Herren, Herren. Ve skoekan och hennes tjaenare, som kalla den
styggelige, slemme, bloddrypande Valens ett heligt majestaet. Vi spotta
at detta majestaet, som aer ett smutsigt djur och vars domare aero ulvar
om aftonen, vilka intet lata kvarbliva intill morgonen. Se daer de hem,
till vilka I bjuden vart folk att atervaenda, fortfor den vitskaeggige
gubben och