g. Jag soekte goera foer henne fattligt, att Gud igenom
Kristus har gjort det foer maenniskan moejligt att loesrycka sig ur
djaevulens vald, och att maenniskoslaektet saledes foere Kristus' ankomst
var hemfallet at moerkrets furste. Hon tillbakavisade denna laera med
filosofisk spotskhet, foerklarande det vara en ovaerdig laera, haedisk
bade emot Gud och foernuftet. Det var under dessa dagar i hennes lynne
en maerkvaerdig blandning av hardnackenhet och sjaelvfoertroende,
oedmjukhet och vemod. Hennes oegon lyste och hennes mun smalog, liksom
av haenfoerelse, naer hon talade om Fraelsaren; hon vaelsignade hans namn
och kysste hans kors, men ville likvael icke anamma de laeror, som
kyrkans faeder, ingivna av den Helige Ande, uppbyggt pa hans
evangelisters och apostlars grund. Du vet, att jag troget foeljt den
helige Paulus' och din egen varning att vakta mig foer filosofien. Jag
kunde daerfoer icke byta ord med henne. Vad var da att goera annat aen att
draga mig tillbaka och oeverlaemna den villfarande kvinnan at den aedla
Eusebias systerliga kaerlek?

- Jag vet allt detta, sade Petros otaligt. Nu till saken!

- Fader, sade Eufemios, jag paminner dig om detta, icke foer att fresta
ditt talamod, utan foer att fran mitt huvud vaeltra skulden foer den
sorgliga, jag ma saega foerskraeckliga och alldeles ovaentade utgangen av
vara bemoedanden ...

- Vad har da haent? utbrast Petros med oron synbart malad pa sitt
askgra ansikte.

- Din opasshighet, som med Guds hjaelp snart skall vara haevd, har
hindrat dig att, som du oenskade, sjaelv deltaga i denna sorgliga
foerraettning. Vi voro pa utsatt tid samlade i storkyrkan, och det
droejde icke laenge innan Eusebias vagn stannade utanfoer portalen.
Hermione ledsagade henne. Det hade kostat Eusebia mycket besvaer att
oevertala Hermione deltaga i den foereslagna faerden, och kusken koerde
liksom endast haendelsevis till kyrkan. Regnet boerjade just nu falla,
och denna omstaendighet understoedde Eusebia, naer hon foereslog Hermione
att soeka skydd i den foer tillfaellet oeppna, men tomma kyrkan, daer de da
tillika kunde foerraetta sin boen.

- Vidare, vidare! utbrast biskopen och fattade den bredvid honom
staende baegaren, vari hans laekare hade tillrett at honom en med
kryddor maengd laeskedryck. Men han slaeppte baegaren ater och sade:

- Mina fingrar aero som foerlamade. Jag boerjar kaenna samma iskyla i
haenderna som i mina foetter. Vad betyda dessa tecken? ... Eufemios, foer