att avlaegga
praestdraekten och antaga ett annat namn lyckades han undga foerfoeljelse,
men gjorde sig fullt vaerd att falla offer foer anhaengarne av "kyrkans
och bekaennelsens enhet", ty han levde och verkade med vaelsignelse i
Kristus' anda alltintill sin alderdom och vart en av laenkarne i den
kedja av protestanter, vilken genomgar tiden foere den haendelse, som
kallas reformationen--foerpostfaektningen till den stundande stora
striden emellan Kristus' foersamling och tvangskyrkan.
Nagra fa ar efter Krysanteus' doed rullade folkvandringens boeljor redan
oever romerska riket, och barbarernas haerar stodo utanfoer Atens och
Romas portar. Medeltidens tusenariga natt foell oever vaerlden. En ny dag
har kommit. Antiken och kristendomen genomtraenga varandra. Deras
sanningar skola foermaelas till ett harmoniskt helt, och den sak, foer
vilken den siste atenaren stred foertvivlans strid--den politiska,
religioesa och vetenskapliga frihetens sak--kaempar aennu, men icke
laengre foertvivlat utan med segervisshet.
Utgivarens tillaegg och anmaerkningar.[1]
Den siste atenaren, Rydbergs mest beroemda prosadikt, skrevs
ursprungligen sasom foeljetong i Goeteborgs Handels- och
Sjoefartstidning, daer den boerjade intagas i februari 1859. Mot slutet
av samma ar utkom den sasom bok a Hedlund & Lindskogs foerlag.
Den skrevs till god del sasom tendensskrift, vilket till fylles
framgar av det maerkliga foerordet med dess mot den kyrkliga
ofoerdragsamheten, samvetstvanget och formelvaesendet riktade udd. I
detta avseende utgoer "Den siste atenaren" foerberedelsen till Rydbergs
teologiska strider under det naesta artiondet.
Foerordet aer intaget i foersta, andra samt, ovaesentligt aendrat, i femte
upplagan.
Andra upplagan utkom 1866 hos L. J. Hierta; tredje, fjaerde och femte
1876, 1880 och 1892 hos Alb. Bonnier. I sprakligt avseende aero de
senare upplagorna retuscherade.
Romanen aer oeversatt i foeljande tolkningar:
The last Athenian. Translated by W. W. Thomas j:r. Philadelphia 1869.
Den sidste Athenienser. Oversat av Otto Borchsenius. Kbhvn 1874.
Der letzte Athenienser. Culturhistorischer Roman. Aus dem Schwedischen
von Emil J. Jonas. Leipzig 1875.
Chrusanteus. Uit het zweedsch door Ph. Wijsman. Amsterdam 1886.
Viimeinen Ateenalainen. Helsingfors 1891. Oeversatt av Aukusti Dahlberg
foer en tidning i Tammerfors, oeversaettningen omarbetad av professor O.
A. Tudeer, verserna oeversatta av Kaarlo Forsman.
|