bara framsteg. Petros'
ansiktshy var askgra och djupa bla ringar hade tecknat sig under hans
oegon; men viljans styrka praeglade aennu de slappnande dragen med ett
uttryck av kraft, och oegonen, ehuru de maerkbart foerlorat sin glans,
aegde aennu den fasta, genomtraengande och bjudande blicken.

- Voerdade fader och foerman, huru befinner du dig? fragade Eufemios i
orolig ton, i det han stannade vid doerren och lade armarne i kors oever
sin vita, med ett gyllene kors sirade linne-tunik.

- Illa nog, svarade biskopen. Laekaren har sannat min foermodan, att det
aer en haeftig foerkylning. Jag gick i gar med bara foetter pa kyrkans
iskalla stengolv. Daer aer orsaken. Men straenga herrars vaelde aer kort.
Jag hoppas att i morgon vara frisk. Huru aer det med dig sjaelv? fortfor
biskopen, da han varseblev, huru blek Eufemios var. Aer aeven du
illamaende?

Och utan att avvakta svaret pa denna fraga tillade han med hoeg roest:

- Doepelseakten! Huru har den avlupit?

- Voerdade fader, sade Eufemios, jag medfoer en nyhet, som ... jag
tvekar att till dig framfoera ...

- Vad har haent? Inga omsvep! utbrast Petros. Hade hon fattat
misstankar och vaegrat infinna sig?

- Nej, min fader, hon misstaenkte intet. Hon anlaende till kyrkan i
saellskap med den aedla Eusebia ...

- Navael, hade da objudna askadare infunnit sig till hoegtidligheten?
Jag sade ju, att saken skulle omgivas med hemlighet och kyrkodoerrarna
vara staengda, eftersom det visat sig, att hon icke godvilligt skulle
underkasta sig dopet.

- Fader, vi lydde dina ord. Med undantag av den aedla Eusebia och tva
vittnen voro inga andra aen vi praester naervarande, och Hermione hade
knappt intraett i kyrkan, foerraen doerren staengdes bakom henne ...

- Navael, vad har haent? utbrast Petros otaligt.

Troega maenniska, giv vingar at dina ord! Saeg allt med ordning och
tydlighet!

- Du vet, att mina moedor att oevertyga henne om dopets verkliga natur
buro inga frukter ...

- Jag vet det.

- Vi ville da laemna henne raettighet att taenka vad helst hon behagade
daerom och soekte endast oevertala henne emottaga dopet i den foersamlade
menighetens naervaro, med frihet foer henne att anse det som blott en
ceremoni.

- Jag vet det.

- Hon tillbakavisade aeven detta mitt foerslag. Jag maerkte oever huvud,
att hon hade foerlorat allt foertroende till min person och all aktning
foer mina laeror, sedan vi haft ett samtal om den raetta betydelsen av
Kristus' saendnin