hovmaen. Breven voro korta och gatfulla, men den ene av fraemlingarne
utgjorde en levande belysning av de moerkare punkterna, och det vart
Eufemios klart, att fraemlingen hade raett, och att fragan gaellde en
betydlig penningsumma.

- Detta, anmaerkte fraemlingen, utgoer blott en ibland de manga roester,
som din fader biskopen anser noedvaendiga att genom penningar
tillfoersaekra sig. Han uppoffrar en furstlig foermoegenhet foer sitt
aendamals vinnande, men goer det utan tvekan, emedan han vet, att det
vunna aendamalet skall atergaelda det med raenta.

- En annan fraga, sade den andre fraemlingen, som talade en flytande
grekiska, ehuru han sade sig vara fran Rom, aer den, varifran Petros
vill taga alla dessa penningsummor. Hans fiender misstaenka, att han
foer sitt aendamal anvaender Krysanteus' till kyrkan oeverlaemnade
ofantliga foermoegenhet. Detta aer naturligtvis grovt foertal.

- Naturligtvis, mumlade Eufemios med likblekt utseende, naturligtvis,
ty denna foermoegenhet tillhoer icke honom, utan kyrkan, och
foervaltningsraetten tillkommer honom uttryckligen endast i hans
egenskap av biskop i Aten och aer saledes aerftlig pa hans
eftertraedare ...

- Som blir ingen annan aen du sjaelv, infoell samme fraemling.

- Varav skulle du veta det? fragade Eufemios med en varsam men likvael
mycket saegande blick pa mannen.

- Tala fritt ut, viskade den ene fraemlingen till den andre; det har
ingen fara. Man har icke misstagit sig pa honom.

- Jag vet det genom patriarken Eudoxos i nya Roma, svarade den
tillfragade.

- Du?

- Jag kommer ifran honom. Han bekraeftar pa foerhand ditt val, om ocksa
endast nagra roester inom atenska foersamlingen skulle falla pa dig.
Eudoxos aer foerutseende. Han vet, att hjorden Aten skall inom kort vara
utan herde. Petros oeverflyttar till Rom. Du aer hans eftertraedare. Din
bekraeftelse i aembetet finnes i min ficka. Se haer! Laes!

Fraemlingen upptog ett pergament, som Eufemios fattade med darrande
haender och genomlaeste med giriga, granskande blickar. En svag rodnad,
som uppsteg pa hans kinder, vittnade om roerelsen i hans inre.

Medan han laeste denna skrivelse, hade den andre fraemlingen avlaegsnat
sig. Eufemios var ensam med budbaeraren fran patriarken Eudoxos.

Sedan Eufemios genomlaest brevet, gjorde han min av att vilja aterlaemna
det, men fraemlingen sade:

- Det aer patriarkens vilja, att du behaller det foer att daerigenom
staendigt paminnas om de plikter, som fran d