daermed har den raettrogna kyrkan lidit en outplanlig skymf,
fortfor den utskickade.

- Ja, och vara fiender, de homousianska kaettarne, skola jubla mot
himmelens sky, tillade Eufemios.

- Det blir en olycka av oberaekneliga foeljder.

- Tyvaerr, du har raett.

- Vi maste foerdenskull foerekomma henne.

- Ja, vi maste foerekomma henne. Men huru?

- Det gives blott ett medel. Eudoxos laegger det i dina haender med
fullt foertroende till ditt nit och din lydnad.

Eufemios suckade och saenkte oegonen till jorden.

- Den raettrogna kyrkan vaentar sin raeddning av Eufemios, sade den
utskickade. Ve honom, om han sviker sin ed!

- Vad skall jag goera? Jag sviktar under tyngden av den boerda, som
kyrkan laegger pa min svaga skuldra. Jag aelskar min fader Petros ...
han har bevisat mig otaliga vaelgaerningar.

- Ett ytterligare skael foer dig att handla beslutsamt. Kaerleken ma icke
vara svag och klemig. Du fraemjar hans eviga vaelfaerd och hindrar, att
glansen av hans aerorika verksamhet foerdunklas, naer du foerekommer detta
annars oundvikliga skamliga avfall.

Eufemios teg och suckade anyo.

- Eftervaerlden, fortfor den utskickade, skall naer det skett, som boer
ske, aega en flaeckloes, ren och stralande hagkomst av en sin stoerste
son. Han skall hoegtidligt tillerkaennas helgonglorian ...

- Saeger du detta? infoell Eufemios livligt. Prisad vare Eudoxos, som
beslutit detta! Men det aer likvael endast en gaerd av raettvist
erkaennande. Petros skall med aera haelsas i helgonens krets.

- Det beror av dig, om hans minne skall braennmaerkas med avfallets
vanaerande staempel eller upplysa alla kommande tider med stralarne av
sin helgonglans.

- Det beror ej av mig. Jag har blott ett att goera: jag maste lyda.

- Du sade sant. Du uppfattar din plikt. Men lydnaden boer vara dig
mindre tung, naer du betaenker, att du haerigenom sparar kyrkan ett
nederlag, raeddar din fader biskopens sjael och foerhaerligar hans namn.

- Lydnaden boer vara mig mindre tung, upprepade Eufemios.

- Det aer saledes avgjort, och kyrkan kan lita pa dig.

- Ske Guds vilja!

- Det noedvaendiga maste ske snart.

- Jag inser det.

- Infinn dig i morgon vid denna tid pa var moetesplats. Jag har mer att
saega dig om den unge Klemens' arvsfoerordnande. Det aer din plikt att
tillse, att hela denna ansenliga foermoegenhet icke ma foerskingras i sin
foerste foervaltares hand till fraemjande av hans enskilda syften.

Eufemios teg.

- G