uppgift at dig, min Eufemios, aer det, att var
framgang maste varda snar. Vi kunna annars foerbra mycket. Jag vaentar,
att din uppgift inom atta dagar haerefter aer loest ...

- Min fader ...

- Detta aer yttersta tiden. Laengre far saken icke uppskjutas.

- Men om det nu icke skulle lyckats mig att ...

- Sa skall doepelseakten likvael aega rum.

- Ah!

- Vi fa icke rygga tillbaka foer en svarighet, naer det gaeller kyrkans
vael.

- Du har raett.

- Kyrkan skall emellertid icke gloemma de trogna tjaenster, som hennes
son Eufemios bevisar henne, fortfor Petros. Det aer sannolikt,
Eufemios, att du blir min eftertraedare pa biskopsstolen i Aten.

- Din eftertraedare, utbrast Eufemios med sorgsen oeverraskning. Det aer
saledes sant, det nedslaende rykte, som foerkunnar, att du vill laemna
din hjord?

- Jag kaenner i min sjael en stark maning att oevergiva vaerlden och ga
till de fromma munkarne i Nisibis, foer att bedja om ett rum bland dem.

- Du ma icke goera det, infoell Eufemios livligt. Du skulle laemna din
vaelsignelserika verksamhet, medan du aer i din kraftigaste alder och
kan verka som mest i vingarden! Fader, detta vore en synd!

Petros svarade icke, utan vandrade tigande genom kammaren.

- Annat vore, fortfor Eufemios, saenkande sin roest, om det aer sant, vad
ryktet likaledes foertaeljer, att du aer kallad till en vida stoerre och
foer dina krafter laempligare verksamhetskrets, naemligen till
biskopsstolen, den hoegt ansedda, pa vilken din namne aposteln Petrus
sjaelv har suttit, i vaerldens uraldriga huvudstad.

- Ryktet aer likt en gammal pladdrande kvinna, sade Petros. Vilken
orimlighet, att romarne skulle foeredraga en okaend oesterlaenning framfoer
sina egna utmaerkta maen! Daertill kommer, att homoiusion, som vi
bekaenna, i Rom aennu tyvaerr aer det underlaegsna laegrets loesen. Huru kan
du da tro, att en oesterlaenning och homoiusian--jag talar icke om min
ovaerdiga person, utan om den vaerdigaste och baeste ibland oss--skall i
dessa tider varda delaktig av en sadan aera?... Min son, vart samtal aer
nu slutat. Ga att skoeta dina plikter!

Eufemios steg upp, bugade djupt och avlaegsnade sig.

Nagra timmar efter detta samtal hade Eufemios ett annat med tva maen,
som nyss anlaent fran Rom.

Biskopsstolen i Rom hade nu i omkring tre manader varit ledig. Friare
till densamma funnos manga. De olika meningsflockarne skyndade att
samla sig kring sina huvudmaen och framhalla var och en sin s