, hade man sett Petros, omgjordad med svaerdet,
rida pa en yster haest i spetsen foer taget, som hade ett hoegtidligt
utseende och naestan liknade ett triumftag. Fraemst, som vi naemnde,
Petros och vid hans sida den jovianske gardestribunen. Daerefter en
avdelning legionaerer. Efter dem en skara maen, kvinnor och barn, den
sorgliga aterstoden av novatianernas och donatisternas nybygge i
Sunion--maennen endast nio eller tio till antalet, tillfangatagna pa
slagfaeltet, hoeljda av sar och slaepande tunga bojor; kvinnorna flera,
men likvael fa i jaemfoerelse med dem, som efter stridens slut slaktats
av de vilda "jaernpelarne"; barnen, utgoerande stoersta delen av skaran,
somliga burna av sina moedrar eller gaende vid deras sida, andra ater,
som genom foerfoeljelsekriget blivit fader- och moderloesa, och dessa
voro de flesta, vandrande foer sig sjaelva. Bakom fangarne hade man sett
en praektigt smyckad vagn, varpa befunno sig de heliga kyrkokaerlen och
mitt ibland dem den vaeldiga dopfunten, vari man efter kaettarnes
nederlag hade latit deras barn undfa doepelsens nad. Bredvid vagnen
hade man skadat den svartlockige Eufemios, ridande pa en asna och
baerande det heliga korset. Taget slutade med nagra centurior fotfolk.

Hermione hade icke varit synlig bland fangarne. Krysanteus' brev kom
lyckligt i Annaeus Domitius haender; Hermione, den enda fange, som han
foerbehoell sig sjaelv, medan han oeverlaemnade de andre at Petros, hade
tagits under hans saerskilda haegn och foerts till Korintos.

Det hette emellertid nu i Aten, att Krysanteus' dotter hade aterkommit
till sin faedernestad, i saellskap med prokonsulns maka, den fromma
Eusebia, och att den soerjande flickan bodde i det prokonsulariska
palatset jaemte naemnda aedla romarinna, som i sitt uppfoerande mot henne
sades adagalaegga en systers varma deltagande.

I allmaenhet talade man mycket om Hermione under dessa dagar i Aten.
Det viskades bland de kristne och aeven bland den gamla laerans
bekaennare, att filosofens dotter var av Petros omvaend till
kristendomen. Den utmaerkte biskopen beredde salunda sin heliga laera
den ena segern efter den andra. Aerkehedningens son och dotter omvaenda
genom Petros! Och denna senare likvael en kvinna, som ej blott fran
barndomen uppfostrats i hat och foerakt emot kristendomen, utan aeven
varit iklaedd en rustning, som visat sig ogenomtraengligare aen hatet och
foeraktet mot den uppenbarade sanningens pilar, naemligen filosofiens.

Det