gick till och med ett rykte, som utbreddes hastigt och troddes
allmaent, att Hermione oenskade genom dopet varda oskiljaktigt foerenad
med kristna kyrkan.

Den dag, naer detta skulle ske, maste Atens domkyrka oeverfyllas av
andaektiga askadare.

Teodoros hade raeddat sig med flykten, sedan han framburit Krysanteus'
haelsning och vaelsignelse till Hermione och oeverlaemnat det brev, som
foervarats i riskojan, till en av de trogna tjaenare, vilka atfoeljt
Krysanteus fran Aten och under striden befunnit sig kring Hermiones
person.

Av denne tjaenare hade Annaeus Domitius mottagit brevet.

Huru Teodoros flytt aer svart att saega. Mahaenda hade han begagnat en av
de fiskarbatar, som lago uppdragna pa stranden nedanfoer de klippor,
som skyddat nybyggarehaerens staellning. Med en av dessa sma batar kunde
han, da havet var lugnt, laett nog hava rott ett stycke foerbi det
fientliga laegret, daerefter soekt stranden och skyndat landvaegen till
Aten.

Nog av, hans vaenner daer, och Myro bland dem, hade sett och talat med
honom. Att han dolde sig foer alla andras blickar var naturligt, ty det
var ingalunda hans avsikt att lata fanga sig av det homoiusianska
praesterskapet eller den kejserliga raettvisans hantlangare. Han hade
mycket att leva foer.

Sedan han daer i nagra dagar foergaeves avvaktat ett tillfaelle att fa
tala med Krysanteus' dotter, hade han fran Korintos antraett en
aeventyrlig fotresa, vars mal var Italien.

Han hade fattat det djaerva beslutet att traeda infoer vaesterlandets
kejsares oegon, anropa hans beskydd foer Hermione och utverka av hans
nad, att Krysanteus' dotter matte insaettas i raettigheten till den
foermoegenhet, som hennes fader bestaemt at henne i sitt arvsfoerordnande.

Sitt hopp om framgang grundade han pa Gud och pa de lovord, som foer
maensklighet och raettvisa skaenktes den grymme och vidskeplige Valens'
aedlare broder.

Vi atervaenda till kammaren, daer vi laemnade Petros och Eufemios
samtalande.

- Saken har i sjaelva verket en betaenklig sida, foersaekrade biskopen, i
det han stannade och kastade en blick pa den ptolemaeiska kartan.

- Jag kan omoejligen inse det, min fader, foerklarade Eufemios i oedmjuk
ton. Da icke ens Klemens aeger nagot ansprak pa arvet, sa har Hermione
det aen mindre. Kejsaren eller staten, vilket haer aer samma sak, har ju
indragit upprorsmannens egendom och skaenkt den till kyrkan.

- I sjaelva verket foerhaller det sig som du saeger, men till formen a