fotfolkets angrepp.
Legionaererna uppmuntrade varandra med hoega rop, medan de med skoelden
pa rygg och svaerdet i hand klaettrade uppfoer berget. Men foerraen de
hunnit randen av detsamma, angrepos de med vild haeftighet av
nybyggarne under det foernyade haerskriet: Herrens och Gideons svaerd,
och vordo, innan de hunnit ordna sina leder, med stor manspillan
nedkastade i daelden.
De foerdes fram att foernya angreppet. De gjorde det, men tveksammare,
och tillbakadrevos foer andra gangen och foerfoeljdes ett stycke nedfoer
bergsluttningen, efterlaemnande ett betydligt antal doede och sarade,
vilkas vapen genast togos som byte av nybyggarne.
Emellertid fylldes daelden med centuria efter centuria, som nedryckte
fran den bergslaett, pa vilken de kejserliga trupperna voro uppstaellda,
samt foeretedde slutligen en taet packad massa av krigare, som genom
sjaelva patryckningen av de efterfoeljande lederna pressades uppat till
ett ihaerdigare och tungt vaegande anfall.
Krysanteus red utefter den hotade linjen och tillsag, att de fataliga
foersvarskrafterna voro aendamalsenligt delade pa de starkare eller
svagare punkterna. Han hade icke att egga sina krigares mod. De brunno
av stridslust. En maengd av deras kvinnor hade ilat fram foer att
understoedja de kaempande maennen. Den fruktansvaerda kolonn, som nu
anryckte och vars sista leder aennu icke hade nedstigit i daelden, naer
de foersta hunnit uppfoer berget, haelsades, innan det kom till handkamp,
med ett regn av pilar, kastspjut och stenar, som astadkom en svar
manspillan i den sammantraengda fylkingen. Nejden genljoed av de
anfallandes och de anfallnes haerskri--av ropet Gud och kejsaren,
under vilket legionaererna stormade an, och det av Herrens och Gideons
svaerd, varmed nybyggarne eldade sig till striden man mot man.
Denna var snart i gang utefter hela linjen. Marken tillaet ej de
kejserliga trupperna att bilda slutna leder. De foerste, som upphunno
randen av bergsluttningen, foello under nybyggarnes svaerdshugg och
klubbslag, men de fallne ersattes oegonblickligen av andra, som, om de
ville eller icke, tvungos fram av den patraengande massan. Stoeten, som
foerorsakades av denna, var fruktansvaerd och skulle foer en askadare,
som oeverblickat de ringa motstandskrafterna, synts oemotstandlig. Men
stridens utgang var given, om angriparne lyckades vinna endast en
fotsbredd av den jaemna marken ovanfoer sluttningen, och nybyggarne, som
insago detta, stredo foer varj
|