njuta nagra timmars
vila.

Han vaecktes redan foere morgongryningen av ett budskap fran utposterna,
att de kejserliga trupperna hade satt sig i roerelse och pa olika vaegar
naermade sig laegret.

Krysanteus steg till haest. Nagra oegonblick daerefter ljoedo genom
morgondimman oever det vidstraeckta laegret de hornstoetar, som kallade
det stridbara manskapet att samla sig under vapen, var centuria pa sin
bestaemda plats.

* * * * *

Naer dimman mot morgonen skingrades av havsvinden, stodo bada haerarne i
varandras asyn.

Nybyggarnes front utbredde sig oever en taemligen stark bergsluttning,
som haer och daer foeretedde enstaka grupper av otillgaengliga klippor.

Deras vaenstra flygel stoedde sig mot havet; pa den hoegra bildade marken
en sakta sluttande plan emot den tranga daeld, ovan vars andra sida de
kejserliga trupperna utbredde sig.

Pa hoegra flygeln, som salunda utgjorde den svagaste punkten i den
novatiansk-donatistiska skarans staellning, var kaernen av deras
stridsmakt samlad.

Deras linjer, som foeretedde sma kolonner med vissa mellanrum, slutade
pa denna sida med deras ryttaretrupp, pa sin hoejd femtio man.

Foer att minska staellningens svaghet pa hoegra flanken hade nybyggarne
ditslaepat en maengd faellda traed och i denna foerhuggning, som straeckte
sig aenda mot de otillgaengliga klipporna i ryggen av staellningen,
laemnat endast tva dolda oeppningar, genom vilka deras lilla rytteri
kunde goera utfall.

Nybyggareskaran foeretedde i avseende pa vapnen stor brokighet. Somliga
buro klubbor, andra lansar, andra bagar, andra korta romerska vaerjor,
andra ater de langa slagsvaerd eller de saxdolkar, som voro brukliga
bland allemanner och goeter. Rytteriet var likformigast vaepnat. Det
hade hjaelmar och harnesk.

Pa bergen bakom nybyggarnes fylking sagos deras kvinnor och barn i
talrika skaror.

De kejserliga trupperna voro uppstaellda i en sluten linje oever den
nagorlunda jaemna mark, som utstraeckte sig pa andra sidan daelden.

Naer dimman lyftes av oestanvinden och lik en vitgul roek rullade oever
Saroniska viken, oevergoets den vildromantiska nejden av morgonsolens
stralar, som glittrade pa en skog av lansar, oever vilken foergyllda
oernar och fladdrande fanor hoejde sig.

Det kejserliga rytteriet, som under natten haft ett svart tag, var i
djupa massor uppstaellt bakom fotfolkets luckor. Nu, sedan de
kejserliga truppernas faeltherre oeverblickat fiendens