foer Afrika. Det aer mitt fosterland; dess oeknar aero ointagligare aen
dessa berg; vi hasta dit och finna tusentals trosbroeder, som strida
och lida foer den sanna kyrkan. Med dem foerena vi oss. Lat detta vara
sagt.

De samlade maennen tillkaennagavo sitt bifall till den gamle Davids ord.

Krysanteus fortfor:

- Det naermaste landet till var kust aer oen Egina. Oestanvinden, som
rader vid denna arstid, skall foera oss dit eller till nagon punkt av
peloponnesiska kusten. Detta ingar i min plan. Vi boera daer kunna
skaffa oss fartyg, som aero laempligare aen flottarne foer en snabb faerd
oever havet till Afrika.

Sedan samtalet fortfarit en stund, atskildes foersamlingen. Nagra gingo
till vila, andra till sina anfoertrodda poster.

Teodoros kvarstannade hos Krysanteus.

- Om Herren tillater, sade den unge praesten, att den plan du haer
framlagt foer vara oegon later lyckligt utfoera sig, sa aer det tid att du
skiljer dig fran oss och vandrar din egen vaeg. Du har viktiga ting a
egna vaegnar att tillvarataga. Hinna vi nagonsin Afrikas kust, sa boer
du daerifran segla till Italien, uppsoeka kejsar Valentinianus och laegga
ditt oede i hans haender. Valens' broder aer en aedel och raettsinnad man.
Han skall lyssna till dina ord och goera dig raettvisa; jag aer oevertygad
daerom. Genom honom skall det vara dig moejligt att fa en ovaeldig och
foerdomsfri undersoekning av de anklagelser, som vila pa ditt huvud; du
skall frikaennas, aterinsaettas i raettigheten oever din foermoegenhet och
hava frihet att atervaenda till Aten.

- Ditt rad synes mig gott, och far jag leva, vill jag foer Hermiones
skull foelja det. Men skulle jag stupa i striden, sa finnes i denna
riskoja ett brev till de kejserliga truppernas hoevding, Annaeus
Domitius, vari jag paminner honom om den vaelvilja han staedse visat
mig, anfoertror min vaernloesa dotter at hans vard och ber honom
verkstaella det beslut jag fattat med avseende pa hennes framtid. Hon
skall begiva sig till Alexandria, Atens medtaevlarinna i vetenskapens
odling. Daer finnes ett saellskap av frejdade maen och bildade kvinnor,
Museions skyddslingar, bland vilka jag raeknar manga vaenner. Jag aer
oevertygad, att de skola omfatta henne med deltagande, och att om
vaerlden har nagon troest foer sorger sadana som hennes, den aedlaste
troesten skall bjudas i denna aktningsvaerda krets. Den penningsumma,
som stod till mitt foerfogande, da jag laemnade Aten, och som i detta
oegonblick utgoe