oegon.
- Vi skola aennu vinna segrar och krossa manga fiender, sasom man
krossar lerkaerl; men vart oede aer dock beseglat, savida icke Herren
vill raedda oss genom ett underverk, sade den palatinklaedde mannen.
- Den staellning som vi nu hava intagit, fortfor Krysanteus, aer ej den
starkaste, som nejden bjuder oss; jag valde henne, emedan hon
tillfoersaekrar oss att icke omkomma av brist pa vatten, och emedan den
foer nagon tid kan giva boskapen, av vilken vi leva, tillraeckligt bete.
Men beslutsamma maen, som icke foeredraga livet framfoer doeden, boera
kunna motsta angreppen av en mindre modig, om ock vida starkare
fiende. Angripas vi i morgon och lyckas vi da kraftigt tillbakavisa
var motstandare, sa tror jag, att han skall unna sig sjaelv och oss
nagra dagars ro. Det aer icke omoejligt, att vi i fjorton dagars tid
kunna foersvara oss i den staellning vi innehava.
- Och sedan? sade den gamle David.
- Under tiden slakta vi var boskap och goera oss i ordning att laemna
detta land.
- Vad saeger du? Huru skall detta varda oss moejligt? fragade de
naervarande.
- Daelderna och de mot havsvinden skyddade bergsluttningarna aero
bevuxna med skog. Vi hava yxor, foer att faella den, och timmermaen, som
boera foersta att av de faellda stammarne sammanfoga flottar. Dessa
flottar skola foerses med hoega broestvaern, med mast och segel. De skola
med ett ord byggas foer faerden oever ett stormigt hav. Seglen foerfaerdiga
vi av taecken och djurhudar. Det gives intet tarv, som
uppfinningsfoermagan, driven av noeden, icke skall veta tillfredsstaella.
Och allt detta boer kunna vara faerdigt om fjorton dagar, da vi arbeta
med det hopp att fraelsa vara kvinnor och barn och i var egen raeddning
se en raeddning av den sak, foer vilken vi kaempa.
- Du har raett. Detta aer ingalunda omoejligt, sade novatianen. Vi boera
om fjorton dagar kunna hava dessa farkoster faerdiga, tillraeckligt
manga och stora, foer att ge rum at oss alla. Vi hava skeppsbyggare
bland oss, som kunna leda arbetet. De fiskarbatar vi aega aero byggda av
dem. Ditt foerslag aer gott. Vi boera antaga det.
- Det aer atminstone ett medel att lugna vara kvinnor, sade den gamle
donatistpraesten. Lat oss foersoeka det. Om det lyckas eller icke, det
star i Herrens hand. Jag emottager vad han vill giva oss. Skoent vore
att fa atervaenda till Afrika. Hava vi en gang kommit sa langt, att
flottarne aero faerdiga och ingenting hindrar att stiga i dem, sa roestar
jag
|