omma, men icke foerr aen Olympiodoros aer stoft
och aska!

De bada vaennerna laemnade bordet. Den timme, som Annaeus Domitius
anslagit at sin vila och vederkvickelse, var foerfluten. Han iklaedde
sig hjaelmen och harnesket, omgjordade sig med svaerdet och laemnade sitt
taelt.

Kort daerefter sags han, omgiven av tribuner och centurioner och
ledsagad av sin trogne historieskrivare, begiva sig ut att aktgiva pa
foerposterna och fiendens staellning.

Biskop Petros foeljde honom.

Samma afton anlaende till prokonsulns laeger en betydlig foerstaerkning av
friska trupper. Ehuru prokonsulns stridsmakt vida oeversteg
kaettarehaerens styrka, var denna foerstaerkning likvael vaelkommen och
noedig, emedan truppernas sjaelvfoertroestan syntes minskad efter den
drabbning, som de nyss laemnat, i vilken de ledo ett avgjort nederlag
till foeljd av kaettarnes vilda tapperhet och deras anfoerares kloka
anordningar.

Prokonsuln aterkom foerst emot natten till sitt hoegkvarter. Han
skyndade da till sitt badtaelt, som under tiden anlaent till laegret med
alla slavar och tillbehoer, njoet daerefter en timmes soemn och satt i
morgongryningen ater till haest, utdelande befallningar at sina
underbefaelhavare.

Vid prokonsulns sida sags biskop Petros, ridande pa en mula och
omgjordad, aeven han, med svaerdet.

Bakom biskopen och pa en gangare av samma slag red som hans adjutant
den svartlockige Eufemios, vael inhoeljd i sin kapa, ty morgonen var
kylig, och kalla dimmor lago oever bergen.

Trupperna stodo under vapen. Deras olika avdelningar tagade, den ena
efter den andra, pa skilda vaegar, mot det inre av bergstrakten.

Annaeus Domitius hade beslutit att samma dag goera ett nytt anfall pa
nybyggarne.

* * * * *

Haertaget mot novatianerna och donatisterna i Sunion hade icke
oeverraskat dem ofoerberedda. Foega litande pa varaktigheten av den frid
de hitintills njutit, hade de som en sista borgen foer sin frihet
bevarat de vapen, som forna foerfoeljelser noedgat dem tillgripa, och i
vilkas begagnande de under ett liv av strider vunnit en fruktansvaerd
skicklighet. Den homoiusianske praestens ofoermodade besoek i Sunion hade
synts nybyggarne som ett foerebud till kommande harda oeden; ocksa var
det yttre hos detta saendebud ingalunda aegnat att ingiva ljusa aningar
om hans verkliga aerende. Nybyggarnes loesa misstankar, naturliga i
deras laege, sannades snart av Teodoros, som i vissa yttranden av
brod